En övning i att lysa och att lyssna

Esra 1:1–6, Ps 126, Luk 8:16–18

Helige Gud, du som sammanfattat din lag i kärleken till dig och vår nästa, låt oss på denna väg nå fram till det eviga livet.

Vi ber att Kyrkan återigen ska få lysa över världen med sitt milda sken, med tro, hopp och kärlek.

”Ingen tänder en lampa och döljer den med ett kärl eller ställer den under en bänk, utan man sätter den på en hållare, så att de som kommer in ser ljuset.”

Vi ska vara ett ljus som lyser klart så att alla som möter oss ser ljuset, och vara en tydlig röst. Därför är de vår kallelse att  leva nära den heliga Treenighetens mysterium: så att vi ser Sonens härlighet, hör Faderns röst och omsluts av Andens ljus.

"Var därför noga med hur ni lyssnar." Var noga med hur ni lyssnar. Vår kallelse är att vara lyssnande, så att vi söker och finner Gud i allt och i alla. Vår kallelse är att själva bli tysta och stilla, för att höra Gud tala, för att vägleda andra till en lyssnande livshållning, hjälpa alla som vill komma närmare Gud. Vi ber om denna lyssnandets anda i dag för oss själva och hela kyrkan.

Dessa dubbla aspekter av det kristna livet ber vi om: så att vi får lysa och att vi lär oss att lyssna. Att lysa och att lyssna.

Jesus talar om att vara ljus och att lyssna. Så vi övar oss i att dels vara ljus som lyser i denna mörka värld, vi söker att reflektera ljuset, Kristi ljus, som upplyser våra hjärtan genom den helige Ande. Dels övar vi oss i lyssnande, lyssnande till Gud, till livet han gett oss, till våra medmänniskor och till oss själva, vår kropp, våra tankar och känslor.

En av kyrkans uppgifter är att vara "miljön för det himmelska livet på jorden", för frid och stillhet, ro och avspänning. Det vore oerhört tragiskt om världens press, larm och splittring också dominerade livet i kyrkan. Det som människor söker i kyrkan är den stillhet och tystnad, där Gud tydligt talar.

Kyrkan har ett oerhört stort ansvar att inte låta sig uppfyllas av världens rastlösa aktivitet, som pressar människor att leva upp över gränsen av sin förmåga, som uppfyller dem med larm och ofta slår sönder dem i tragisk splittring. Kyrkan måste erbjuda en miljö, där människan kan vila ut, omslutas av tystnad, få överblick, höra Gud tala.