DAGENS ORD

Apg 10:25–26, 34–35, 44-48, 1 Joh 4:7–10, Joh 15:9–17

Allsmäktige, evige Gud, låt påskens glädje bära oss som firar dessa femtio dagar till åminnelse av Herrens uppståndelse, så att vårt liv blir ett med vår tro.

Kristi kärlek är livgivande, Ande och liv, konkret och inte endast en inre verklighet. ”Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin Son som försoningsoffer för våra synder”. Hans blod utgjutet på korset visar detta. Hans kött och blod är garanten för den kärlek som verkligen ger världen liv. ”Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende Son till världen för att vi skulle få liv genom honom.” Hans offrade kropp är garanten för en kärlek som inte endast är en inre akt av kärlek, utan konkret handling: ”Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner”.

Begreppet ”kött” är lite svårt att ta till sig men det säger mer än bara ”kropp”. Köttet är den levande kännande delen av människans kropp, köttet kan verkligen ses och röras. Det är något vi erfar med våra sinnen men också den mänskliga erfarenheten av födelse, växt, av sorg och glädje. Han som av naturen är själva livet, den som ger liv åt allt, förenade sig som Gud med det mänskliga dödliga köttet och gjorde det livgivande. Därför är det kött han ger oss att äta i Eukaristin livgivande. Han förvandlar det mänskliga köttet, erfarenheten, och ger det tillbaka till oss, uppfyllt med ett liv som aldrig dör.

”Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek.” Vi förblir inte i honom genom inre bilder, känslor och erfarenheter utan främst genom Kyrkans sakramentala liv, eftersom det förvandlar vårt mänskliga erfarenhet, vårt kött. Därför är det så viktigt för Petrus att de troende i Cornelis hus blir döpta in i Kristus, in i hans livgivande Kyrka, in i hans kött. Ja, Kyrkan är sakramental, Kristi livgivande kropp i världen, och genom Kyrkan blir hela världen sakramental.

Världen och livet visar sig själv för oss utifrån var vi själva tittar, lyssnar, vart vårt fokus finns, vår tyngdpunkt. Med en sakramental syn på världen blir allt till skön konst. Vi behöver inte gå på konsert för att lyssna till vacker musik, hela tillvaron genomsyras av underbara klanger, harmonier och toner. Den gamla världen går upp i rök och en ny värld vaknar till liv, en värld som skapas varje ögonblick, en värld som sjunger om Guds kärlek i tonarter som sträcker sig från lidande till vibrerande glädjefylld extas.