”Gud var nådig mot mig syndare”.

Syr 35:15b–17,20–22a, 2 Tim 4:6–8,16–18, Luk 18:9–14

Allsmäktige, evige Gud, låt tron, hoppet och kärleken växa i oss, så att vi älskar dina bud och uppnår vad du lovat oss.

Trots att Jesus Kristus ”är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare” (Heb 7:26), ropade han i sin sanna mänsklighet, som tullindrivaren i templet: ”Gud, var nådig mot mig syndare”. Han gjorde det i solidaritet med oss, och inte bara med ord. Jesus börjar sin offentliga tjänst med 40 dygn i bön och fasta och sedan predikar han: "Guds rike är nära”.

Sonen uppenbarar så att människan är kallad till förvandling, i det inre, i ljuset av Guds helighet och barmhärtighet. Han visar utblottelsens och ödmjukhetens väg för oss. Men hur ska vi vinna denna ödmjukhet? Den som försöker bli ödmjuk löper risken att bli ännu mer självupptagen och det hjälper inte att se på andra. Det handlar om den svåraste kampen, att övervinna sig själv, men att helt glömma sig själv kan paradoxalt nog endast ske genom att vi prioriterar vårt eget andliga liv! Att vi tar vårt eget andliga liv på större allvar, att som tullindrivaren i templet ropa ”Gud, var nådig mot mig syndare”.

Den heliga Moder Teresa ger råd om vad vi kan göra för att uppnå ödmjukhet, hon visar på en andlig väg som inte är lätt, men som är möjlig att följa.

Hon menar för det första att vi ska tala så lite som möjligt om oss själva. Vi behöver tillåta att andra få sin vilja igenom. Och vi ska inte söka efter att bli beundrade och älskade. Vi behöver också träna oss i att inte försvara oss bakom vår egen värdighet och låta andra få rätt i diskussioner, även när vi själva har rätt.

För det andra menar moder Teresa att vi ska uppehålla oss med våra egna förpliktelser, inte med de andras, undvika nyfikenhet. Särskilt viktigt är det att inte uppmärksamma andras fel och brister. Lägg dig inte i andras angelägenheter, som ökenfäderna sa: ”odla din egen trädgård.” Det är inte någon till hjälp att fokusera på andras liv, det är vårt eget liv som behöver prioriteras, vi måste själva höra och göra det Jesus säger till oss.

För det tredje handlar det om hur vi hanterar motgångar. Vi ska ta emot små förtretligheter med gott humör och ta emot kritik även om den är oförtjänt. Det är just detta som aposteln Paulus brottas med i den andra läsningen, hur han måste försonas med förödmjukelser och oförrätter, acceptera att bli föraktad, bortglömd och förbisedd. Var artig och försynt även när du blir provocerad. Ja, det är inte lätt, kanske verkar det omöjligt men ödmjukhetens väg går inte ut på att välja det som är lätt, utan som moder Teresa säger, det gäller att alltid välja de svårare uppgifterna. Här finns också vägledning för Kyrkan, hon är inte kallad att välja den lätta vägen, utan att alltid välja de svårare uppgifterna. För hon har den högsta kallelsen: nämligen att leda människor tillbaka till Fadern, och fram till den eviga sabbatsvilan.