Att vara Guds tjänare

Vish 2:23–3:9och Luk 17:7–10

Himmelske Fader, med sitt liv och sin död fick den helige Martin behaga dig. Förnya nådens under i våra hjärtan, så att varken liv eller död kan skilja oss från din kärlek i din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud.

Vi firar den helige Martin av Tours, som begravdes denna dag år 397, klostergrundare och biskop, från början soldat. En vinterdag skar den helige Martin av Tours av sin stora soldatmantel i två delar och gav den ena till en frusen tiggare som ingen annan hjälpte. På natten drömde han sedan om hur Jesus visade sig, iklädd denna mantel, och sade till änglarna att han hade fått den av Martin. Martins halva soldatmantel vördades länge av de medeltida, frankiska kungarna. Den förvarades i ett litet bönerum som fick namn efter den ”capella” (liten kappa), och prästen som tog hand om den kallades ”capellanus”. Snart kallade man alla hjälppräster för ”kaplaner” och alla små kyrkor i världen för ”kapell”.

Den helige Martin är en förebild i all strävan efter fred, tiggarnas skyddshelgon, de fattigas beskyddare, den som tog klosterväsendet till väst. Vi ber om hans förbön för oss själva, för Kyrkan, för alla fattiga och för hela världen.

Visheten säger att ”Gud skapade människan till odödlighet och gjorde henne till en avbild av sitt eget väsen”. Vi finns till i Gud, i hans plan med oss. Vi är ingenting annat än det vi är i honom och just i att vara dem vi är fullbordar vi vår höga kallelse och värdighet.

I Jesus Kristus lär vi känna oss själva helt och fullt. Han öppnar våra ögon för människans höga kallelse, vår ofattbara värdighet. I Kristus, Återlösaren och Frälsaren, har Gudsbilden, förvanskad av människan genom den första synden, återställts till sin forna skönhet och förädlats av Guds nåd.

Vi är kallade att förvandlas i honom genom att ställa hela vårt liv i Guds tjänst. Efter utfört arbete ska vi bara säga: ”vi har bara gjort det vi är skyldiga att göra”. Där finns den sanna glädje, att tjäna utan kalkylerade och jämförelse med andra. I Gud finner jag ro, då jag vilar i att endast vara den jag är i hans ögon, ingenting annat. Därför kan jag lugnt och tryggt, i det som är min uppgift, säga: ”Jag är en oduglig tjänare, jag har bara gjort vad jag är skyldiga att göra.” För vi är tjänare åt Gud och hans medarbetare. I dag övar vi oss i förvandling, i en förändring av våra attityder, synsätt, vår inställning till hela vårt liv, till det vi är och det vi gör. Att vara det vi är och gör utan att kalkylera över vad vi ska få ut av det, endast för att vi är kallade, att vi är Guds tjänare, att vi är hans eget folk, tillsammans med den helige Martin och alla Guds helgon och änglar.