"Den andra kinden" är hjärtats tålamod

Gud, utan vilken vi inget förmår, du vårt hopp och vår styrka, skänk oss Andens kraft, så att vi följer dina bud och ärar dig i tanke, ord och gärning.

1 Kung 21:1–16, Ps 98, Matt 5:38–42

Kung Ahab och drottning Isebel mördar Nabot för att komma åt hans trädgård, dom ville ju så gärna ha en köksträdgård. Så kan mötet med andra människor användas på ett orättfärdigt sätt. Men också helighet utmejslas i mötet med andra människor och därför talar Jesus om att "vända andra kinden till”. S:t Cassianus (360–435) säger att "den andra kinden" är hjärtats tålamod och handlar om hur vårt inre förhåller sig till andra. Tålamod är en av Andens frukter (Gal 5:22). Vi är helgade åt Kristus och smorda med den helige Ande för att Andens frukter ska framträda mer och mer. Allt vi gör och är när den sker i Anden, ja, också livets bekymmer när de bärs med tålamod, ”allt detta blir andliga offer ’som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus’ (1 Pet 2:5). När Eukaristin firas, bärs dessa offer fram i söners och döttrars kärlek tillsammans med offret av Herrens kropp. När vi tillber Gud och handlar på ett heligt sätt, viger vi alltså världen själv åt Gud” (Lumen Gentium 33).

Heligheten ger en inre frihet att i hjärtat ha tålamod med andra, så att vi från hjärtat älskar våra fiender och frid och välsignelse flödar ut från vårt inre. Att "vända andra kinden till” är att arbeta med våra impulser att ge igen, att växa i tålamod, i efterföljelse av Jesus, att efterlikna honom. ”älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske Faders söner.” Vi är kallade att imitera och efterlikna Gud själv, som en son efterliknar sin fader. ”Var fullkomliga, så som er Fader i himlen är fullkomlig.”

S:t Augustinus menar att ”människor ska älskas men på ett sätt så att deras fel inte älskas”. Jesus begränsar hämndbegäret men inte att vi korrigerar den som skadar oss själva eller andra. Augustinus säger till och med: ”Om du lider skada, förblir tyst och inte korrigerar din nästa, så syndar du mer genom din underlåtenhet än den skada din nästa orsakat dig.” Jesus begränsar inte heller rätten att försvara sig själva och andra. ”Kärleken till sig själv är och förblir en grundläggande etisk princip. Det är alltså legitimt att respektera sin egen rätt till liv” (KKK 2264). Vi ska älska vår nästa, som oss själva, ja Gud har lagt ner en självkärlek i oss som en utgångspunkt. Men denna självkärlek behöver smälta samman med hjärtats tålamod i förening med Jesu Kristi korsoffer.