Materien, kroppen och köttet kan återlösas

Gud, vår Fader, du förenar alla folk i bekännelsen av ditt heliga namn. Låt dem som i dopets källa blivit födda på nytt växa samman till ett i tro och handling.

Apg 3:11–26, Luk 24:35–48

Kristus är uppstånden, halleluja, ja han är sannerligen uppstånden, halleluja.

”Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har.” Detta är nyckeln till den kristna tron: ”Kristi kropp” som har gjort materien och det mänskliga kroppsliga till Guds väg för att nå oss, och vår väg till honom. Gud antog en materiell kropp och visade därigenom att materien kan återlösas. S:t Johannes Damaskenos (676–749) skriver: ”Ordet som vart kött har gudomliggjort köttet” och ”jag upphör aldrig att vörda den materia genom vilken min frälsning har utförts”. Gud har gudomliggjort materien genom att göra den andebärande. Ja, vi är frälsta i och genom Kristi mänskliga kropp. Därför bekänner vi också tron på kroppens eller ”köttets uppståndelse.” Köttet som är den levande kännande delen av människans kropp, den mänskliga erfarenheten av födelse, växt, av sorg och glädje.

Den kristna trons särskilda bidrag till världen har med materien, kroppen och köttet att göra, för ”Ordet vart kött”. Gud som skapat människans kropp blir själv ett med en mänsklig kropp, ett med den mänskliga naturen, och som en direkt konsekvens av Kristi människoblivande, död och uppståndelse bekänner Kyrkan tron ”köttets uppståndelse och det eviga livet”. Detta är hoppet för hela vår person i förening med vår existens, som kropp, kött och själ. Vi uttrycker det med vår tro på köttets uppståndelse och det eviga livet. Vi bekänner vårt hopp och vår kärlek för den jordiska realiteten, som inte kommer att upphöra utan träda in, förvandlad, i det eviga livet med personens själ i den evige Gudens härlighet. Och vi erkänner kroppens värdighet, den historiska konkreta realiteten av varje mänsklig person och att de som Gud älskar och återlöser och frälser, slutligen är sig själva. Det är just den mänskliga kroppen visar frälsningens väg för oss.

I sakramenten står Jesus Kristus mitt i bland oss, med sin mänskliga livgivande kropp, sitt kött, med den himmelska hälsningen: ”Frid över er!” Han öppnar våra sinnen så att vi, i uppståndelsens ljus, kan förstå skrifterna, i tron på att ingen ska sjunka så djupt att inte en gudomlig hand når ända dit ner, för att ingen ska kunna säga att allt hopp är ute.