Vi kommer som tiggare inför Gud

Dan 1:1–6,8-20, Ps Dan B:29–33, Luk 21:1–4

Gud, från vilken allt vad fader heter har sitt namn, du gjorde de heliga martyrerna Andreas och hans följeslagare trogna ända in i döden. Låt oss, på deras förbön, stråla ut din godhet, så att det tydligt märks att vi är dina barn.

Vi firar i dag S:t Andreas Dûng Lac (1795–1839), präst, och hans följeslagare, de vietnamesiska martyrerna. Katolska kyrkan i Vietnam är stark, och dess framgångar har betalats av de tusentals kristna som lidit martyrdöden för sin tro. De dömdes för att de vägrade trampa på korset. Vi behöver martyrernas perspektiv, som en motmedicin mot förtvivlan, självömkan och missmod. En av de vietnamesiska martyrerna skriver: "Mitt under dessa li­dan­den, som brukar förfära andra, fylls jag genom Guds nåd av jublande gläd­je, ty jag är inte ensam utan tillsammans med Kris­tus”.

Martyrerna är som änkan som i sin fattigdom gav allt hon hade att leva på! Andra gav lite grann av vad de hade i sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt! Det himmelska livet är detta liv där vi accepterar och försonas med vår egen fattigdom och tillåter Gud att bli allt! Det är irrationellt och och oansvarigt att bete sig som änkan ur ett begränsat materialistiskt perspektiv. Men nu när vi är i slutet av kyrkoåret och alldeles särskilt blickar fram mot vårt eget och alltings slutmål, så är det enda vettiga att ge allt tillbaka till Gud, att inte hålla kvar något för sig själv. På det sätt kan allt i mitt liv bli delaktigt av den himmelska liturgin. Mitt liv blir en enkel tillbedjan, där min egen fattigdom omfamnas av Guds oändliga djup, så att djup ropar till djup.

Gud är i sig själv ett dynamiskt utbyte av kärlek, som ger sig själv till den andre i fattigdom. Fadern behåller inte något för sig själv utan ger allt det han är till Sonen. Och Sonen är helt vänd till Fadern, i en total och ömsesidig ödmjukhet och fattigdom. Detta dynamiska utbyte i kärlek mellan Fadern och Sonen, i fattigdom och ödmjukhet, förenas i den helige Andes fattigdom.

Därför kan ingen människa möta Gud annat än i sin egen fattigdom, i sitt eget väsens djupaste avgrund. Först där i en ömsesidig fattigdom finner vi och erfar vi att vi vilar i Guds oändliga kärlek, den heliga Treenighetens bottenlösa kärleks hav.

Alltså lär den fattiga änkan i dagens evangelium oss hur vi ska närma oss Gud och möta honom i våra liv.

Martyrerna och den fattiga änkan pekar på något grundläggande både om Gud och människan, nämligen att fattigdomen är utgångspunkten för allt. Sålunda kan vi endast komma nära Gud som en fattig änka, som fattiga tiggare.