2 Tim 4:9–17a och Luk 10:1–9

Herre, vår Gud, du utvalde den helige Lukas för att röja din kärlek till de fattiga. Låt oss, som med stolthet bär det kristna namnet, hålla ut i bön med ett hjärta och en själ, och låt alla folk se din frälsning.

I traditionen är S:t Lukas läkare, ikonmålare, evangelist, historiker men också talmystiker. Många kyrkofäder ser kallelsen av de 72 detta utifrån ett talmystiskt perspektiv. S:t Lukas, som vi firar i dag, har lagt in ett tal med mystik innebörd, ett tal som är mer än bara ett tal. Ett sätt är att se hur talet 72 syftar på Treenigheten; då antalet timmar på tre dygn blir 72 (3 gånger 24). Det är denna kristna talmystik som gör att vi kan se lärjungarnas uppgift att predika den välsignade Treenigheten för världen, enligt alla timmar i Kristi, den sanna Solens tre heliga dygn: inkarnationens, lidandets och uppståndelsens 72 timmar. Kristusmysteriet ska så genomsyra hela dygnet och allt i våra liv.

I en an­nan läsart står det att det var 70 lärjungar. Ta­let refererar då till Noas söners släkt­tav­la i 1 Mosebok 10, jordens folk, där 70 folk nämns i den hebreiska texten medan det i den grekiska översättningen, som de första kristna läste, nämns 72 folk. Talet 72 pekar på det stora sammanhanget, hur skapelsen håller på att återställas, hela människosläktet och alla folk håller på att reformeras och nyskapas i gemenskapen runt Jesus. Talet 72 är sålunda ett hemlighetsfullt tal för detta, att alla folk och hela skapelsen håller på att frälsas, återställas, i Kristus.

Så kan vi hos S:t Lukas se detta hemlighetsfulla att allt försonas i Kristus, allt i himlen och på jorden. Och den frid han ger är vi kallade att ge vidare, som fridens och fredens människor: ”När ni kommer in i ett hus, så säg först: Frid över detta hus”. Detta som var så viktigt för S:t Franciskus av Assisi, när han i början och slutet av varje predikan förkunnade fred, i varje hälsning önskade frid, längtade efter denna hänförande frid i varje kontemplation. Han var en fredens man även med dem som hatade freden. Så vi övar oss varje dag att ta emot denna frid, bevara den och låta den växa, men då behöver vi först av allt längta efter den och söka den, och då kommer vi också att finna den.

Så sänds lärjungarna ut två och två, bokstavligen för att skydda och hjälpa varandra. De sänds två och två för att ingen ska predika evangeliet som inte hyser kärlek till en annan person.

Och Herden styrker alla som möter motstånd och förföljelse på vägen: ”Gå, jag skickar er som lamm in bland vargar,” för vi ska inte vara som vargar bland fåren, utan snarare som lamm bland både lamm och vargar, så att vi både kan styrka de goda och stå ut med de onda. Det är som lamm vi är starkare än de många vargarna, då Guds nåd är starkare än vår svaga mänskliga natur.