Att göra upp med sitt eget hyckleri

Sef 3:1–2,9–13, Ps 34, Matt 21:28–32

Allsmäktige Gud, vi väntar i tro på Kristi födelses fest. Håll vår bön och vår längtan brinnande, så att vi tar emot den glädje du bereder oss och ser hur Kristus tar gestalt i våra hjärtan.

Jesus berättar om en man med två söner, den ene sa att han skulle göra faderns vilja men gjorde det inte. Den andre sa att han inte skulle göra faderns vilja men ångrade sig och gjorde det. Adventstiden handlar just om detta, inte om våra ord utan om att verkligen göra Faderns vilja, och det är utmanande.

Bibeltexterna handlar i dag om kvarlevan, den lilla resten av Guds folk som förtröstar på Herren i sin fattigdom och nöd. Jesus förknippar denna kvarleva med ”tullindrivare och horor”. Det är anmärkningsvärt att Jesus så ofta använder orden ”tullindrivare och horor”, eftersom vi hela tiden försöker att inte vara som de. Ändå säger Jesus att just de skall komma före oss till himlen. Vi vill till himlen men lurar oss själva när vi inte tar till oss de utmaningar Gud ger oss, genom profeter som Johannes Döparen, helgonen och framför allt Jesus själv.

Jesus påminner oss i dag om att tron alltid är utmanade, särskilt för hyckleriet. Ja, kanske är det det viktigaste i adventstiden, att inse sitt eget hyckleri, och göra upp med det. Vi läser om att Johannes Döparen kom och att syndarna trodde på honom. Jesus talar till översteprästerna och de äldste: ”Sannerligen, tullindrivare och horor skall komma före er till Guds rike. Johannes kom och han visade er vägen till rättfärdighet, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och hororna trodde på honom, och ni såg det, men inte heller då ångrade ni er och trodde på honom”.

Tänk om det skulle vara samma sak i dag, att Jesus pekar på ”skattesmitare och horor” och säger att de, till skillnad mot de som är kyrkans ansikten utåt, tror på det som visar vägen till rättfärdigheten. Alltså att de som alla betraktar som syndare ser och tror på något som biskopar och präster inte kan se och tro på. Folket hade nämligen tagit Johannes Döparen till sig, de såg att han var en profet, vilket avvisades av de judiska ledarna. Evangelisten Matteus sammanfattar här en återkommande ledarskapskritik: ledare som inte förmår leva i harmoni med det enkla folket, som alltid ska uppträda som uppfostrare av mindre vetande, som förlorat förmågan att lyssna både till Gud och dem de ska tjäna.