Katolsk predestination

Apg 13:44–52 och Joh 14:7–14

Allsmäktige Gud, låt dopet komma till sin fulla rätt i våra liv, så att vi bär frukt i världen, frukt som består till evigt liv.

”Alla som var bestämda till evigt liv kom till tro”. Det finns en katolsk predestinationslära som grundar sig på Skriften och visar hur Gud har utvalt oss i Kristus långt före vår egen vilja och våra egna handlingar. Aposteln Petrus undervisar om att det som Kyrkan tror om Jesus Kristus var förutbestämt: ”Han var utsedd redan före världens skapelse men trädde fram först nu vid tidens slut, för er skull som tror” (1 Petr 1:20). Gud kallar människor redan i moderlivet, profeterna, Johannes Döparen. Ja, Gud såg också oss, dig och mig, där inne i vår moders inre, innan vi såg dagens ljus. Vi finns till i Guds vilja. Aposteln Paulus ser sin kallelse utifrån denna förutbestämmelse: ”han som utsåg mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd” (Gal 1:15).

Men det går längre bak i tiden än våra föräldrar, redan före världens skapelse fanns vi liksom i Guds tanke, i det liv som Jesus inviger sina apostlar i och som vi lär känna genom Kyrkan: ”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. Han har välsignat oss med all den andliga välsignelse som genom Kristus finns i himlen, liksom han före världens skapelse har utvalt oss i honom till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek. Han har förutbestämt oss till att få söners rätt genom Jesus Kristus och förenas med honom – det var hans viljas beslut – till pris och ära för den nåd som han har skänkt oss med sin älskade Son” (Ef 1:3–6).

Redan i förväg är vi utvalda av Fadern för att i all evighet lovsjunga hans härlighet. Av all evighet har Gud utvalt oss att leva i gemenskap med honom och lovsjunga hans härlighet. Predestinationen är utifrån detta glädje och lycksalighet och därför läser vi att lärjungarna mitt i förföljelserna ”uppfylldes alltmer av glädje och helig Ande”. Predestinationen är en kallelse till att bejaka det Gud vill för oss, en utkorelse att för alltid leva i Treenighetens plan och härlighet. Innan vi finns till, är vi utvalda för detta eviga liv. Vi är utkorade till att glädja Gud bara genom att vara de vi är. Så vi ber i dag om visshet om detta, att vi är infogade i Guds plan att i all evighet lovsjunga honom. Vi är förutbestämda till att ta emot och bejaka det liv som Gud erbjuder oss, och vi övar oss i att inte sätta oss mot detta och säga, att vi inte alls vill vara en del av detta gudomliga liv.