Ös vatten ur frälsningens källor

Allsmäktige Gud, i Jesu öppnade hjärta finner vi din kärleks alla skatter. Låt oss vid denna nådens källa ta emot hela din himmelska välsignelse.

5 Mos 7:6–11, 1 Joh 4:7–16 och Matt 11:25–30

Vi firar i dag Jesu Hjärtas dag för att vi ska ösa vatten ur frälsningens källor.

I Peterskyrkan i Rom, framför huvudaltaret, finns en skulptur som föreställer Longinus, den romerske soldat som stack upp Jesu sida med sin lans. Han omvände sig och blev kristen, lämnade det militära livet och dog till slut som martyr. Från Peterskyrkans altare ser alltså påven den man som öppnade Jesu hjärta och på samma sätt bör vi alltid ställa oss så att vi ser Jesu av kärlek öppnade hjärta, för endast där finns Guds kärleks alla skatter, där finns nådens källa och den eld som kan värma våra kalla hjärtan.

S:t Bonaventura skriver runt år 1260 i sin skrift Lignum Vitae (Livets träd), som en meditation över Kristi liv, död och uppståndelse och vill föra läsaren till en nära och levande relation med Jesus: ”Det ingick i Guds plan att en av soldaterna skulle sticka lansen i den heliga sidan och öppna vägen, så att priset för vår frälsning kunde bryta fram, blodet som blandats med vatten. Det vällde ur källan, ur hjärtats hemliga rum, för att ge kraft åt kyrkans sakrament och skänka nådens liv. För dem som lever i Kristus skulle det bli en kalk [med drycken] från den levande källan, som springer upp till evigt liv” (29).

Jesu hjärta genomborrades av våldets brutalitet, men ur samma hjärta rinner det fram kraft och liv. Jesu hjärta har blivit en nådens källa för oss. S:t Bonaventura uppmanar oss att använda denna källa, som vi har i vårt innersta:

”Öppna munnen och ös vatten ur Frälsarens källor. Här är källan som springer upp i paradisets mitt … för att ge näring och bevattna hela jorden (30). … Skynda dig till livets och ljusets källa med levande längtan, vem du än är, du själ som givit dig åt Gud, och ropa till honom av ditt hjärtas hela kraft: "Du outsägliga avglans av Gud den Högste och renaste klarhet av det eviga ljuset, du liv som ger liv åt allt liv, du ljus som upplyser och bevarar alla andra strålande ljus i en evig strålglans, du som utgår från din Gudoms tron redan vid den första urgryningen! O eviga, oåtkomliga, klara och ljusa flöde från källan, dold för alla dödligas ögon, ditt djup är utan botten, din höjd är utan gräns, din vidd är obeskrivlig, din renhet ogrumlad. Ur dig bryter ett flöde fram som ger glädje åt Guds stad, för att vi med fröjderop och tacksägelse skall sjunga lovsångerna och av egen erfarenhet kunna bekräfta, att livets källa finns hos dig, och i ditt ljus ser vi ljus” (47).