Skillnaden mellan en gudomlig och en mänsklig bonde.

Gud, barmhärtighetens Fader, din Son har gjort sin moder, den saliga jungfrun Maria, också till vår moder. Låt hennes kärlek få din kyrka att växa och helgas, så att alla jordens folk samlas i dess famn.

1 Kor 15:35–37, 42–49 och Luk 8:4–15

Vi firar Vårfrumässa och ber om jungfru Marias hjälp att, som hon, ta emot det gudomliga utsädet i ett gott och rent hjärta.

Ingen mänsklig bonde låter det dyrbara utsädet hamna någon annanstans än i den bördiga jorden. Endast en gudomlig bonde beter sig så slösaktigt och hoppas så starkt att det ska kunna växa något överallt, att han även sår på platser där det ser ut att vara helt omöjligt och dött (som en del skulle ha sagt om Sverige för några år sedan).

Jesus använder en jordisk bild och pekar samtidigt utöver det jordiska mot det himmelskt fulländade. Gud sår sitt ord överallt, oavsett hur omöjliga förutsättningarna än ser ut att vara. Gud sår där han är föraktad, i hårda människohjärtan, i miljöer som präglas av pengar, girighet, makt, ytlighet, synd. För Gud är inte som en jordisk såningsman, eftersom han sår sitt utsäde utan beräkning, han låter det regna över både onda och goda. Gud är så obegripligt barmhärtig, god, full av nåd på ett sätt som ingen människa kan vara.

Vi är snarare som en vägkant, som en berggrund, eller fulla med tistlar. Jesus säger att människor trampar på utsädet på vägkanten, sedan kommer Djävulen och plockar bort det. Vi älskar inte Gud av hela vårt hjärta, vi trampar på Guds ord. Guds ord landar på berggrunden, i våra hårda hjärtan, får inget rotfäste, det saknas uthållighet, snabbt glömmer vi bort det Gud ger oss. Dessutom kvävs ordet ofta av livets tistlar, i jakten på jordisk lycka.

Det finns så mycket som gör att Ordet inte får fäste. Alla distraktioner som gör att ordet inte rotas i vår inre åker, de oordnade tankarna, begären efter makt, ägande, efter att bli erkänd, bristen på inre lugn, vägran att försonas med sig själv och med Guds vilja för ens liv.

Men det finns alltid en möjlighet att Ordet faller i ”den goda jorden”. ”den goda jorden” handlar om jungfru Marias attityd. Marias barn, det är de som tar emot Guds Son i ett ”gott och rent hjärta”, och genom uthållighet tyst bär Ordet på vandringen genom denna värld, och då kommer också frukten, den hundrafaldiga skörden. Så låt oss be om nåden att leva så att vi kan kallas Marias barn, varje dag öva oss i att vara den goda jorden, som med glädje i stillhet välkomnar Guds ord.