Heliga och sköna i Guds ögon

Jes 35:1–6a, 10, Jak 5:7–10 och Matt 11:2–11

Allsmäktige Gud, vi väntar i tro på Kristi födelses fest. Håll vår bön och vår längtan brinnande, så att vi tar emot den glädje du bereder oss och ser hur Kristus tar gestalt i våra hjärtan.

Tredje söndagen i advent bär namnet ”Gaudete ”(gläd er). Vi ber om den sanna glädjen, för Gud kommer, han kommer för att frälsa oss och hans ankomst är nära.

Vi möter Johannes Döparen i Herodes fängelse, där han också blir halshuggen. Men Jesus säger: ”Sannerligen, ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen.” Det berättas att Jungfru Maria besökte Elisabeth när de båda var havande med var sin son. De kramar varandra och det uppstår kontakt mellan fostren i deras inre: mellan Jesus och Johannes Döparen. Gud såg Johannes redan innan han föddes och utrustade honom med allt det han behövde för att bli den han var. Ingen är större än Johannes döparen, men ingen är heller mindre, människan har ett okränkbart värde. Varje människa har redan från början fått allt för sin personlighet, det unika, karakteristiska, ovärderliga och icke-kopierabara. Hela vårt liv finns på genetisk sätt förborgat i det mikroskopiska frö som planteras i vår mammas livmoder och det ägg som är redo. Varje frö i människoägg och den embryonala personlighet som kort därefter på ett mysteriöst sätt formas i fostervattnet är, på samma sätt som Johannes- och Jesusbarnets foster, heligt, skönt och oersättligt. Guds kärleksfulla blick vilar på var och en av oss från allra första början. På samma vis som rosens knopp är vacker då vi ser tillbaka på den fullt utvecklade blommans förhistoria, var vi redan i mammas mage heliga och sköna i hans ögon, han som såg på oss med ömhet redan när vi ännu knappast var formade.

I dag är det också ”Livets söndag”, då vi tar ställning för människans okränkbara värde. I världen av i dag hotas människovärdet på många sätt, det råder en slags dödens kultur, där vi är kallade att förkunna liv, till alla fattiga och de som inte har en egen röst. Gud föds till vår värld för att frälsa och hela en sårad värld. I evangeliet ser vi att han har speciell kärlek till de fattiga, sjuka och sårade, som han vill hela.

Under adventstiden är vi alla kallade att omvända oss på ett djupare plan till den Gud som kom till världen i fattigdom och utsatthet. Advent blir därför en prövotid för oss alla: om vi verkligen vill älska Jesus, tjäna Jesus och leva i hans efterföljd och stå upp till hjälp och försvar för alla dem som kämpar för att överleva i en alltför hård värld.