Ingen förlåtelse utan ånger

Allsmäktige, evige Gud, vi vågar kalla dig Fader, ty du har gjort oss till dina barn och sänt din Sons Ande in i våra hjärtan. Låt oss växa i vårt andliga liv och en gång ta vår arvslott i besittning.

Hes 12:1–12 och Matt 18:21–19:1

Vi öppnar oss nu, denna morgon, för Gud och gör oss disponibla för hans oändliga godhet.

Ofta kopplar Jesus förlåtelsen till efterskänkandet av en ekonomisk skuld. I GT liknas synd ofta vid en ”skuld” till Gud, medan goda gärningar ses som en ”tillgång”, ett tillgodohavande i Gud. Det är också bakgrunden till varför Matteus version av Herrens bön lyder ”förlåt oss våra skulder” (och inte som Lukas: ”förlåt oss våra synder”). ”Förlåt oss våra skulder, liksom vi förlåter dem som är skyldig oss pengar”. Det är just detta perspektiv Jesus använder i dag när han talar om förlåtelse, likt en kung som efterskänker en tjänares enorm skuld medan tjänaren i sin tur kräver återbetalning. Kungen får reda på detta och kräver att han betalar tillbaka hela sin skuld. Jesus avslutar: ”Så skall min himmelske Fader göra med var och en av er som inte av uppriktigt hjärta förlåter sin broder”.

Synden liknas alltså vid en skuld, medan goda gärningar, särskilt gentemot de fattiga, liknas vid en tillgång, ett tillgodohavande, en kredit, hos Gud.

Varje gott verk är sålunda resultatet av Guds nåd som vi frihet samtycker till. När vi förlåter någon något är det Guds nåd som arbetar i oss. Då bryts slaveriet, bundenheten, och vi sätter den skuldsatta människan fri, samtidigt som vi själva återvinner vår frihet. Det är Guds nåd som verkar i oss, för att förverkliga människans frihet.

Men förlåtelsen hör samman med ånger. Liksom försoningens sakrament förutsätter vår ånger så gäller vår förlåtelse i första hand de personer som visar oss uppriktig ånger. Ibland predikas det om en slags blind förlåtelse, som ska ges oavsett medmänniskans sinnelag. Men S:t Bonaventura visar att den villkorslösa förlåtelsen som ges en medmänniska oavsett hur mycket den syndat mot oss i första hand gäller den som visar uppriktig ånger. Förlåtelsen ges på ett annat sätt till en människa som inte söker förlåtelse och ytterligare på ett annat sätt till de som är våra fiender. Vi önskar våra fiender gott och gör vad vi kan för dem i Kristi efterföljd: ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör” (Luk 23:34) och efter proto-martyren Stefanos exempel: ”Herre, ställ dem inte till svars för denna synd” (Apg 7:59). Och som S:t Chrysostomos säger: ”Även om du skulle förlåta sjuttio gånger sju gånger, skulle det vara som en droppe vatten jämfört med en ocean. Din filantropi skulle blekna i jämförelse med Guds oändliga godhet.”

Så allt handlar slutligen om att varje dag göra sig disponibel för Gud och hans oändliga godhet.