En bro mellan den osynliga och den synliga världen

Gud, du som har sänt oss din Ande som en första början av vårt himmelska liv, gör oss till vittnen om den Uppståndnes kraft och beredda att att emot allt vad du har lovat oss.

Apg 4:32–37 och Joh 3:7b–15

Vi ber om öppnade ögon för den bro som går mellan den osynliga och den synliga världen.

Kyrkans Trosbekännelse är en meditation över den kristna uppenbarelsen och erfarenheten av Gud som Treenig. Det är en bekännelse som både liknar och skiljer sig från andra religioner och förståelser av vem Gud är. Det finns likheter med monoteistiska, polyteistiska och filosofiska uppfattningar om Gud och samtidigt är det en unik erfarenhet av Gud, att han verkligen uppenbarar sig som Fadern, Sonen och den helige Ande. Treenigheten uppenbarar sig på ett sätt som vi människor kan ta till oss och samtidigt i det enda samtal som anstår Gud. Credot mediterar vidare över detta att vi genom jungfru Maria är infogade i frälsningshistorien, att vi var och en finns i Guds tanke och kallas tillbaka till Fadern. Den apostoliska trosbekännelsen avslutas med meditationen över Anden och Kyrkan; ”Jag tror på den helige Ande, den heliga katolska kyrkan, de heligas gemenskap”. Det går sålunda en bro mellan Treenighetens gemenskap och Kyrkan gemenskap, mellan himmel och jord.

Och Jesus undervisar Nikodemos om denna bro, som han inte kan se, mellan den osynliga och synliga världen. Nikodemos förstod det Jesus undervisade om på ett kroppsligt sätt medan Jesus syftar på en andlig verklighet och insikt. Jesus undervisar Nikodemos andligt genom att forma honom i ödmjukhet: ”Du skall vara lärare för Israel och förstår inte det!”. Nikodemos såg sig själv som lärd men kände inte till det mest grundläggande i trons värld. Liksom Nikodemos tror vi ofta att vi vet olika saker, men ofta är vi lika ovetande som han om det viktigaste. Också vi behöver få våra inre ögon öppnade för det som i trons värld är hemlighetsfullt, dolt och andligt. Vi behöver födas andligt genom den pånyttfödelse som sker genom tron och dopets sakrament.

Jesus själv, den inkarnerade och uppståndne, den ende som både stigit ner från Fadern och stigit upp till Fadern genom påskmysteriet, är det yttersta uttrycket för förbindelse mellan ande och materia, Gud och människa, himmel och jord. Herren Jesus Kristus är den ende som kan träda in i himlen av sig själv, alla andra träder in genom honom, frälsningens källa. Vi behöver bli en del av Treenighetens rörelse, genom att stiga ned i dopets bad och upp till Fadern, genom Sonen som har uppstått från de döda. ”Människosonen måste upphöjas för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.”