”Aldrig har någon människa talat som han”

Barmhärtighetens Herre och tröstens Gud, styr våra hjärtan och tankar, ty utan nådens hjälp kan ingen leva dig till glädje. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre.

Jer 11:18–20 och Joh 7:40–52

Vi ber om hjälp att mer och mer uppfyllas av längtan, iver, bön, tårar och kärlek.

Det var sista dagen i lövhyddofesten. Man hade öst vatten i templet och Jesus hade predikat om det levande vattnet som strömmar fram ur det inre hos den som tror på honom: ”Är någon törstig, kom till mig och drick!” Efter denna predikan sa några i hopen: ”Han måste vara Profeten”, alltså den profet Gud skulle sända som liknade Mose. De hade alltså lyssnat till en predikan och börjat tro att det är något speciellt med Jesus. Några andra sa: ”Han är Messias, Kristus, Guds Smorde.” Här handlar det om de som verkligen lyssnat på en predikan och blivit än mer upplysta så att de likt Petrus kunde säga: ”Du är Kristus, den levande Gudens Son” (Matt 16:16). Ytterligare andra menade att han inte kunde vara Messias eftersom han var från Galileen. Det slutade med en stor splittring i frågan om vem Jesus var, men några sa: ”Aldrig har någon människa talat som han.” Aldrig har någon talat så ljuvligt, så välformulerat, så vist, så kraftfullt, så givande och så vackert.

Också vi har delade uppfattningar om vem Jesus är. En del är skeptiska, står på avstånd, andra har börjat lyssna på honom och sedan fins det sådana som tror och har börjat följa honom. Johannesevangeliet söker locka läsaren att komma närmare Jesus och då riktar evangelisten uppmärksamheten bort från folk i allmänhet, från fariseer och överstepräster, mot en särskild person, Nikodemos. En lärd man, som människor lyssnade till, hade sökt upp Jesus om natten och uppmärksamt lyssnat på Jesus. Nikodemos blir rörd av Jesus i sitt inre, han erfar och blir medveten om den nya födelsen och prisar ljuset som börjat gry inom honom. Alla som tror på Jesus blir inte gripna av kärleken, men Nikodemos blir en efterföljare av mannen från Galileen. Därför kallades de kristna för galileer, för som S:t Augustinus säger: ”En profet kommer inte från Galileen men däremot den som är Herre över profeterna”.

Något hade börjat hända i hans inre: ett nytt ljus, ett nytt mod. En människa som inte vill gripa kärleken utan själv låter sig gripas av kärleken, förlora sig själv i kärleken, är sålunda ett undantag i denna värld, som Nikodemos, som de andra inte kan förstå. Det räcker som S:t Bonaventura understryker, inte med att undersöka, läsa, hitta argument, att utforska, vi behöver också älska, gråta, be, längta, ge sig hän, och så öppna våra hjärtan för förvandling, rening, upplysning och förening med Gud, genom kärleken.