"Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er"

Allsmäktige Gud, genom pingstens Ande samlar du och helgar kyrkan bland världens alla folk och länder. Utgjut Andens gåvor över hela jorden, och låt de under som du gjorde när glädjebudet först förkunnades ske också i dag i dina troendes hjärtan.

Apg 2:1–11, 1 Kor 12:3b–7,12–13, Joh 20:19–23

Det är Pingst, 50 dagar efter Herrens uppståndelse, och vi manas att söka efter frid och att leva i den frid som världen inte kan ge, den frid som endast Fadern kan ge, genom sin Son i den helige Ande.

Varför kommer Jesus till lärjungarna om aftonen? Dominikanprästen Mäster Eckhart (1260–1328) predikade om att det var afton i lärjungarnas själar, de hade dragit sig tillbaka, i tystnaden och bara där kan de höra ordet: ”Frid”, och igen ”frid” och ”tag emot helig Ande”. Mäster Eckhart predikar om att Ordet behöver en hjärtats grund för att höra det som uttalas: ”Vår himmelske Fader talar ett ord och han talar det evigt, och i Ordet utbreder han all sin makt och uttrycker hela sin gudomliga natur och alla skapade varelser i Ordet. Ordet ligger gömt i själen, obemärkt och ohört, såvida inte rum skapas för det i lyssnandets grund, annars hörs det inte; men alla röster och alla ljud måste upphöra och fullkomlig stillhet regera, så att en stilla tystnad råder”.

Så behöver också vi, i bönen om den helige Ande, bli stilla i vårt inre, så att vi kan ta emot den frid som Fadern vill leda oss in i, han vill styra våra steg in på fridens väg, den frid som når längst ner i vårt väsens djup och bortom oss själva. Det är den frid som vår Herre Jesus Kristus predikat och gett oss genom den helige Ande. Människan längtar i sitt allra innersta efter detta, att få vila med frid i själen, som i ett inre Jerusalem, i Faderns barm. Skaparen har lagt ner en längtan efter den sjunde dagens vila, och rakt in i denna fördolda längtan talar Ordet: ”Frid åt er alla”, och igen: ”Frid åt er alla,” och sedan andades han på dem och sa: ”Ta emot helig Ande”.

Men Ordet är dolt, gömt, obemärkt och ohört, och rum behöver skapas för Ordet, i lyssnandets grund, annars hörs det inte, alla röster måste tystna, stillheten regera och tystnaden råda. Det måste bli afton också i vår själ, så att vi hör Ordet som uttalas i vårt innersta. Denna världens ofrid, oro och förvirring, behöver tystna i vårt inre, så att vi hör Fadern tala sitt Ord i den helige Ande. Då blir det för oss en tidens afton då Guds Ande svävar över vår själ, och Fadern blåser sin Ande, sin frid i våra oroliga och förvirrade hjärtan.

Målet med all rörelse och all längtan som vi ser i världen och våra egna liv, är dess eget upphörande. Liksom de himmelska sfärerna en dag kommer att upphöra att rotera, kommer också våra själar att sluta längta, vår längtan efter frid och glädje kommer att tillfredsställas. Alla rörelsers avstannande är himlens tillstånd, frid är människohjärtats mål. Faderns frid, i Sonen genom den helige Ande.