Rustad av Anden för strid

Allsmäktige, evige Gud, låt påskens mysterium fullbordas i oss, så att alla de som i dopet blivit födda till det nya livet under din skyddande hand bär bestående frukt och uppnår evighetens glädje.

Apg 6:1–7, 1 Pet 2:4–9 och Joh 14:1–12

Vi ber om den helige Andes förnyelse i kyrkan och att vi ska bli rustade med Andens kraft.

Apostlarna valde ut sju män som skulle hjälpa dem, det viktiga var att de var ”fyllda av ande och vishet.” Och aposteln Petrus skriver i andra läsningen att vi i Kristus blir ”till levande stenar i ett andligt husbygge.” Kyrkan är annorlunda än en arbetsplats eller en skola, det handlar inte om hur duktiga vi är, utan om ett andligt liv, om att vara fylld med Jesu Kristi Ande och att vara en del av ett andligt husbygge, rustade för andlig strid.

Det är i kyrkans sakramentala liv som vi rustas med Andens kraft, vi får liksom en andlig rustning som gör att vi kan försvara oss mot andliga fiender och besegra dem. Det börjar i dopet och fortsätter i Eukaristin, som fulländningen av alla sakrament. Tyvärr glöms betydelsen av konfirmationen lätt bort. Konfirmationens sakrament bildar tillsammans med dopet och Eukaristin helheten av ”den kristna initiationens sakrament”. Det är nödvändigt att ta emot detta sakrament för att fullborda dopets nåd, så binds vi starkare till kyrkan och får som gåva en särskild kraft av den helige Ande och kan som Kristi vittnen göra tron känd och försvarad både i ord och handling. Därför blir vi i konfirmationen smorda med helig olja, det är den helige Andes insegel som markerar att vi fullständigt tillhör Kristus och står i hans tjänst för alltid. I kyrkans tradition beskrivs det som att vi i konfirmationen blir Kristi kämpar, hans soldater, som kan försvara tron och besegra fiendens härar, i trons goda kamp.

Förutom oljan är handpåläggningen avgörande för att meddela Andens gåva. Handpåläggningen gör pingstens nåd ständigt närvarande i kyrkan, så kan barnaskapet hos Gud slå djupare rot i oss. Herren visar vägen till inre frid, när han säger: ”Jag är vägen, sanningen och livet”. Jesus är vägen, som utgår från Fadern och leder tillbaka till Fadern, för allt handlar om Fadern: ”Jag är i Fadern och Fadern i mig.” Jesus öppnar upp denna intima relation mellan Fadern och Sonen för oss, så att vi av ren nåd får vara i Fadern och han i oss, i Sonen och han i oss, i den helige Ande och den helige Ande i oss. Vid handpåläggningen säger Jesus till våra oroliga hjärtan: ”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig.” Du är helt omsluten i Faderns liv, med Sonen, genom den helige Ande, i Guds försyn, omsorg, han i dig och du i honom, och i detta kan du vara trygg: känn ingen oro. Du får vila i att du är Faderns älskade barn, för alltid, uppfylld med Sonens Ande.