Det går inte att vara kristen på egen hand

Apg 1:15–17,20-26, Ps 113, Joh 15:9–17

Evige Gud, du som upptog den helige Mattias i apostlarnas kollegium, låt din kärlek komma oss till del i överflöd, så att vi räknas till dina utvalda.

I dag firar vi den helige Mattias dag, apostel och infogad bland martyrerna i den första eukaristiska bönen. Den som efterträdde Judas Iskariot skulle vara en som hade varit med Jesus från det att han döptes av Johannes fram till hans himmelsfärd. Mattias hade följt Jesus och blivit kvar i Kristi närhet och vänskap. Vi ber därför för påven Leo, för Kyrkan och hela världen, och att vi själva, liksom S:t Mattias ska förbli i Jesu närhet, i hans kärlek, i dag och alla dagar.

Vi ser i den första läsningen att apostlarna själva uppfattade sitt uppdrag som ett gudagivet ämbete, som skulle föras vidare, i en apostolisk kontinuitet, apostolisk succession. Mattias valdes till att efterträda Judas Iskariot, han vigs och upptas som den tolfte bland apostlarna, det är den första biskopsvigningen. Apostlarna fick ett specifikt ämbete som Jesus insatte dem i. Han ger dem en särskilt uppgift att bevara den gudomliga sanningen i världen, genom att förkunna Guds ord och att helga världen genom sakramenten. Denna apostoliska mission fortsätter genom biskoparna, apostlarnas efterträdare i alla tider.

I dag får vi meditera över vad det innebär att fogas in i denna apostoliska gemenskapen och att förbli i Jesu kärlek, att vara bland Jesu vänner. Det går inte att vara kristen på egen hand, vi behöver varandra, vi behöver kyrkans gemenskap. Alla kristna behöver påven Leo, och han behöver oss, därför ber vi att han får kraft till att kunna styrka alla, så att hela kyrkan förenas kring honom med enhetens, kärlekens och fridens band och alla nås av sanningen och det eviga livet.

Kyrkan är den älskade bruden, den brud som Gud har ingått äktenskap med, den som Gud älskar på ett särskilt sätt. ”Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek”. Kyrkans liv och gemenskap handlar om att bli kvar i Jesu kärlek, det är en övning för varje dag i att visa varandra kärlek. På ett sätt är det en befallning ”ni skall älska varandra så som jag har älskat er”. På ett annat sätt är det ett en övning i att ta emot, ett mottagande av glädje, det sätt varigenom vi bevarar glädjen och tillåter den bli fullkomnad i våra liv: ”Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig”.