Sök inte ljuset utan den eld som sätter allt i brand

Rom 6:19–23, Ps 1, Luk 12:49–53

Gud, du som råder över himmel och jord, hjälp oss att alltid göra din vilja och av hjärtat tjäna ditt heliga namn.

Aposteln Paulus talar i dag om att vi är kallade till helighet, att bli heliga. Att inte vara slavar under synden, utan under Gud, till ett sätt att leva som leder till helighet och till slut evigt liv.

S:t Franciskus har visat att vägen till helighet har att göra med alla dimensioner av det mänskliga livet. Vår relation till materien, naturen, hur vi använder våra sinnen. Vår självkännedom, våra gudagivna förmågor, kontakten med vår djupaste identitet och ett liv i tro, hopp och kärlek, den helige Andes gåva. Vår relation till Gud, till att kontemplera Guds enhet, hans Vara, hans Godhet och kärlekens utbredning i hela tillvaron, Treenigheten dynamik och Sonen som centrum i Gud, i människan och i allt skapat. Det avgörande för föreningen med Gud är att vara antänd av den helige Andes eld, den eld som Jesus kom för att tända på jorden: ”Jag har kommit för att tända en eld på jorden. Om den ändå redan brann!” Denna eld är hans passion, den eld som tändes av hans brinnande kärleks lidande som var så hett att en eld bröt ut på jorden. Jesus längtar efter att få tända denna eld på jorden. Hela Jesu liv var en enda lång väntan på denna stund, hans uttåg ur världen, då han som kom från Fadern återvände till Fadern. Varje gång vi firar den heliga Mässan är det som den olympiska elden som förs vidare, över tid och rum, ett förverkligande av den världsbrand Jesus startade genom sitt lidande och som fortsätter att brinna i oss. S:t Bonaventura uppmuntrar oss att söka och längta efter ”mörkret och inte klarhet, inte ljuset utan den eld som sätter allt i brand och rycker oss hän till Gud med sin överflödande smörjelse och sin brinnande hänryckning. Denna eld är Gud själv och hans smältugn är i Jerusalem. Kristus tände denna eld med hettan i sitt eget glödande lidande”.

Vi frestas att söka tydlighet, att få klarhet, tydliga instruktioner och svar, argument och kunskap. Viktigast är istället att söka den eld som lyser i en värld av orättvisor, lidande, svårigheter och alla möjliga meningslösheter. Inte en strategisk plan, inte svar på livets alla frågor, utan en eld som brinner av kärlek, av hans passion. Att förena sig själv med denna eld, att dö bort från sig själv för att förena sig med Jesus, hans kärlek, hans passion, hans död. Att låta tystanden omsluta all oro, bekymmer, föreställningar, begär, att låta allt få tystna i Kristi kärleks Andes eld.