Att inte binda människor till oss själva

Gud, vår Fader, du som i dopet har gjort oss till ljusets barn, låt aldrig mörkret få makt över oss, utan ge oss nåden att för alltid bli kvar i din sannings strålande ljus.

2 Kung 4:8–11,14–16a, Rom 6:3–4, 8–11, Matt 10:37–42

Jungfru Maria lär oss att allt inte är klart på en gång, också hon fick söka (Luk 2:41–51). Maria och Josef blev upprörda och oroliga när de inte kunde hitta sin 12-årige son. Hon beva­rade Guds Ord, även när hon inte förstod. Med tiden frigjordes nåden i hennes liv i ett samarbete med hennes mänskliga natur och vilja. Så behöver också vi öva oss i att samarbeta med Gud i vår mänsklighet och med vår mänskliga vilja så att vi steg för steg kan bevara Guds ord i våra hjärtan och förvandlas av den helige Andes nåd.

”Visste ni inte att jag måste vara hos min Fader?” Så svarade den tolvårige Jesus till sin mor Maria. Detta svar kompletteras i dagens evangelium: ”Den som älskar sin far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig”. När Jesus, på ett annat ställe, talar om att "hata" sina närmaste, betyder det inte att tycka illa om dem, utan att inte ens de närmaste får inta första platsen, de får inte stå i vägen för Gud.

Jesus själv är det tydligaste exemplet på hur lydnad för föräldrarna inte hindrar, utan bereder väg för äkta frihet. När tiden är inne går han den väg som är hans. Vi måste alla lämna vår far och vår mor på ett eller annat sätt.

Inga familjeband får väga tyngre än kärleken till Gud. ”Den som älskar far eller mor mer än mig, är mig inte värdig.” Också föräldrarna måste vara beredda att offra det käraste de fått. Den mänskliga familjen är en förberedelse till den nya familj som växer fram kring Jesus. Han blir vår mänsklige broder för att göra oss alla till Guds barn och varandras syskon. Den stora familjen upplöser inte, men helgar och fullkomnar alla familjeband. Jesus gör sin himmelske Fader till vår Fader och ger oss sin moder som vår andliga moder. På vägen dit får föräldrarna vikariera och vara ställföreträdare. Som barn i den jordiska familj vi tillhör får vi lära oss de första grunderna i att vara människa, och så är familjen urcellen för både samhälle och kyrka.

Så, låt oss tacka Gud och be för våra familjer. Familjen är en gåva som förmedlat livet till oss, men vi har  alla uppgiften att inte binda människor till oss själva utan just peka med vårt liv på det som är bortom oss själva. Gud är den enda säkra grunden för mitt liv, att älska honom av hela vårt hjärta, är det viktigaste.