Inte på ett utifrån-sätt utan genom Guds ”i-varo”

Allsmäktige, evige Gud, låt påskens glädje bära oss som firar dessa femtio dagar till åminnelse av Herrens uppståndelse, så att vårt liv blir ett med vår tro.

Apg 8:5–8, 14–17, 1 Pet 3:15–18, Joh 14:15–21

50 dagar av påsk går mot sitt slut, vi närmar oss Kristi himmelsfärds dag och Pingstdagen, det är en tid av förberedelse för att fullt ut ta emot Guds löften, gåvan och trösten, Hjälparen den helige Ande, i oss.

I den första läsningen ser vi att apostlarna la sina händer på de döpta, och de fick helig ande. Detta Andens liv fortsätter i kyrkan, i kyrkans sakramentala liv, då människor förs från död till liv. I dopets sakrament tar vi emot den helige Ande och i konfirmationens sakrament får de döpta som gåva en särskild kraft av den helige Ande, konfirmanden smörjs med väldoftande olja (krisma), med helig Ande och kraft. Genom denna smörjelse tar konfirmanden emot ”märket”, den helige Andes insegel, sigillet. Kristus själv säger att han är präglad av sin Faders insegel. Också den kristna människan är präglad av ett insegel som markerar att vi fullständigt tillhör Kristus och står i hans tjänst för alltid, men också innebär löfte om Guds beskydd.

Det är detta löfte Jesus talar om, löftet om ”en annan Hjälpare”. Han själv är den förste Hjälparen, den som för vår talan inför Fadern” (1 Joh 2:1), som ber Fadern att sända en annan Hjälpare, som utgår från Fadern, som ska vara med oss för alltid, sanningens Ande. Den andre Hjälparen är en lärare i sanning. Vi ser detta i jungfru Marias och helgonens liv, de går i den helige Andes skola. Ja, det är själva nyckeln till det kristna livet: att ta emot den helige Ande, att gå på hans lektioner, lyssna, låta sig vägledas och leva i den heliga Treenighetens liv.

Jesu löfte är att den helige Ande ska vara kvar hos oss för alltid, men inte på ett utifrån-sätt utan genom sin ”i-varo”. Den helige Ande är ”hos” och ”i” oss. En dubbel nåd som både går före och efter oss. Gåvan som finns före allt det vi är och gör, och kraften som drar oss tillbaka till Fadern, vårt ursprung och mål.

”Jag skall inte lämna er ensamma”, ”jag skall komma till er”. Ett löfte och en tröst redan nu, i vårt aktuella verkliga liv men också en uppmaning att lägga framtiden i Guds händer.

”Den dagen skall ni förstå att jag är i min Fader och ni i mig och jag i er.” Hela Jesu undervisning pekar på vår delaktighet i detta gudomliga liv: ”Ni i mig” och ”jag i er”.