Glädjen och tacksägelsen

1 Thess 1:1–5,8b–10, Ps 149, Matt 23:13–22

Gud, vår Fader, alla goda gåvors givare, vi bekänner att du har givit oss allt vi har och är. Lär oss inse den oändliga vidden av din godhet och älska dig av allt vårt hjärta och med all vår kraft.

Vi firar Mässa i tacksamhet, som en tacksägelse till Gud.

S:t Paulus ord i den första läsningen är som ett mönster för denna heliga Mässan. Det handlar om tacksamhet, om kraft och om helig Ande. Vi tackar Gud för allt det goda som har skett i våra och våra medsyskons liv. Gud vill genom kyrkans sakramentala liv lära oss hur vi kan bevara glädjen i våra liv. Gud bjuder in till fest och om några inte vill komma så blir inte glädjen mindre utan orsakar istället ett ännu större utbrott av kärlek hos Gud som gör att festen blir ännu större och gladare. Det finns ingenting som kan hindra glädjen hos Gud och han vill ge oss denna glädje som ingen kan ta ifrån oss.

Och vi ber att vi av nåd ska komma tillrätta med hyckleriet som Jesus tar upp i dag, de hårda orden mot dem ”som stänger till himmelriket för människorna. Ni går inte själva in, och dem som vill komma dit in släpper ni inte in”. Att vi och våra kommuniteter, församlingar, sammanhang, tvärtom ska vara platser där himmelriket öppnas för människor, och där vi själva ska gå in och samtidigt kunna leda andra in himmelriket.

Vi bedrar oss själva och får lida av oroliga hjärtan om vi sätter vårt hopp till det vi fått eller det vi vill få istället för att sätta all vår tillit till Gud, som vi får allt av. Så låt oss i dag väckas till förundran över att vi i den heliga Mässan får delta i denna hyllning av Skaparen som ständigt pågår under århundradenas lopp! Vad stor människan är, då hon erkänner sig som Guds älskade varelse och vänder sig till honom i varje stund av sin jordiska vandring! Den spanske franciskanske mystikern S:t Francisco de Osuna säger i sitt tredje alfabete: ”förena dig helt och hållet med Gud, blanda in Gud i allt … Du kommer att föra in Gud i allt om du ger honom del i allt du gör, gör honom delaktig i din ära, låter honom glädjas över dina glädjeämnen och ber honom att hjälpa dig i dina prövningar, eftersom det är för detta som han förblir i oss ända till tidens slut.

Du ska inte bara ta honom som din följeslagare, som hebréerna i öknen, utan du bör komma ihåg att han är föremålet för alla dina handlingar och önskningar, som måltavlan för pilen. Sålunda kommer du att resa med honom som stjärntydarna med stjärnan och sjöfararna med nordstjärnan, och alltid och överallt överlåta ditt hjärta till honom”.