Den första och fjärde dagens ljus

Jak 1:12–18 och Mark 8:14–21

Gud, vår Fader, alla goda gåvors givare, vi bekänner att du har givit oss allt vi har och är. Lär oss inse den oändliga vidden av din godhet och älska dig av allt vårt hjärta och med all vår kraft.

Vi tackar Gud för allt det goda vi får av honom, från ovan, från himlaljusens Fader, det ljus som på ett mångfaldigt vis lyser upp våra mänskliga liv.

”En gång hade lärjungarna glömt att ta med bröd”, de hade glömt det viktigaste; för ”ett enda bröd hade de med sig i båten.” Vilken vacker musik evangelisten Markus spelar upp, men det är toner i en stum värld. Kristusmysteriet ljuder i båten utan att de hörde det, men han var ändå där, i sin skönhet och sitt ljus. Det finns en himmelsk harmoni som ljuder i allt, hela skapelsen och människan själv är spår och speglar av himlaljusens Fader. Han är så nära oss, som vardagens bröd, som Kristus var med lärjungarna i båten. Han är nära i allt skapat och särskilt nära i den gudsavbild som glimmar i varje människa. Han är så nära att det i sig är ett mysterium om vi inte kan se, höra, dofta, känna och smaka honom i våra liv. Allra närmast är han i den heliga Eukaristin, där brödundret fullbordas. Allt bröd och all hunger pekar fram mot det eukaristiska brödet som ett återvändande till Fadern, alltings källa. Eukaristin är en återupptäckt av hela tillvarons helighet och ljus, som spår, harmonier och speglar av Gud själv, vilka drar oss tillbaka Fadern. Så fortsätter Jesus Kristus att möta oss människor alltid och överallt genom Kyrkan, och kyrkans sakrament.

Ja­kob förstår i den första läsningen detta som ett ljus som kommer från Fadern: ”Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva kommer från ovan, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker.” Detta ljus är inte ett avgränsat överjordiskt ljus utan ett ljus som är en förutsättning för all kunskap men också för allt liv. Det är ett ljus som drar människan tillbaka till Fadern, himlaljusens Fader och som sprider sig i alla kunskaper. Jakob talar om källan till all upplysning, men samtidigt finns det en mångfald av ljus som fritt emanerar ut från denna flödande källa av ljus. Det är en kommentar till skapelseberättelsens tal om den första dagens osynliga ljus och den fjärde dagens mångfaldiga ljus och som S:t Bonaventura visar att vi kan erfara ett yttre ljus i praktiska kunskaper, ett underordnat ljus i varseblivningen genom våra sinnen, ett inre ljus i intellektuell kunskap och ett överordnat ljus som vi erfar genom Guds nåd i den heliga Skrift.