Ge Gud all ära

Vish 6:1–11, Ps 82, Luk 17:11–19

Herre, håll din Ande levande i kyrkan, den Ande som förmådde den helige Josafat att ge sitt liv för fåren, så att vi med samma kraft kan ge vårt liv för våra bröder.

Vi firar den helige biskopen och martyren Josafat, och ber för folket i Ukraina, den unierade kyrkan i Ukraina, om fred i världen och enhet i Kyrkan.

En av de som blivit botade ”kastade sig till marken vid Jesu fötter och tackade honom”, Lukas använder de grekiska orden ”εὐχαριστῶν αὐτῷ”. Här ser vi vad Eukaristi är, en vördnadsfull tacksägelse. När vi nu samlas för att fira Eukaristi är vi alltså som denna tiondel av alla botade, som kastar oss för Jesu fötter och tackar och ära honom. S:t Albertus Magnus skriver att vi ska ”göra detta”, alltså fira denna Eukaristi. ”Gör detta! Inget gagneligare, inget ljuvligare, inget mer hälsobringande, inget kärleksfullare, inget mer likt det eviga livet kunde han befalla”.

Eukaristin är till gagn för oss, det allra nyttigaste för oss eftersom det ger syndernas förlåtelse och del av nådens fullhet.

Det är det allra mest ljuvliga eftersom Gud visar oss hela sin ljuvlighet. Det eukaristiska brödet ger all tänkbar ljuvlighet och anpassar sig efter vars och ens smak, fogar sig efter den ätandes önskan och förvandlas till vad var och en behöver. Detta bröd visar hur ljuvlig Gud är för oss.

Eukaristins sakrament är det mest hälsobringande eftersom det är frukten från livets träd och den som äter denna frukt med tro och hängivenhet skall inte i evighet smaka döden.

Ingenting är kärleksfullare än Eukaristin eftersom detta sakrament åstadkommer kärlek och förening. Den heliga Eukaristin åstadkommer kärlek eftersom det högsta beviset på kärlek är att ge sig själv som föda. Det är som om Gud sa om sina lärjungar: ”Jag har blott älskat dem och de mig, eftersom jag åstundade att vara i deras inre, och de mottar mig så, för att bli lemmar i min kropp. På ett innerligare och naturligare sätt kunde de inte förena sig med mig och jag med dem” (S:t Albertus).

Ingenting är mer likt det eviga livet än Eukaristin, ”ty det eviga livet är en fortsättning av att Gud med sin ljuvlighet tar sin boning i de levande för att saliggöra dem”.

I Eukaristin ber vi om hjälp i vår och hela världens svaghet, och framför allt tackar vi Gud, vi visar vår tacksamhet till Gud, vi vänder tillbaka till honom och ger honom äran.

Att tacka Gud och ge honom all ära är ett större under än att tio spetälska blir helade, det är att ge egoismen dödsstöten, att låta begären förvandlas till välsignelse för Gud och för andra.