Guds kärlek i skapelsen och nyskapelsen

Apg 14:5–18 och Joh 14:21–26

Gud, din gåva är det att kyrkans många lemmar strävar efter samma mål. Låt oss älska dina bud och löften, så att vi mitt i detta skiftesrika liv har hjärtat där den sanna glädjen finns.

De heliga Paulus och Barnabas predikar i första läsningen om hur Gud i alla tider gett ”vittnesbörd om att han finns, genom allt gott som han gör”. Från himlen ger han regn och skördetider, han mättar oss och fyller våra hjärtan med glädje. Ord som påminner om S:t Pauli undervisning i romarbrevet: ”Det man kan veta om Gud kan de ju själva se; Gud har gjort det uppenbart för dem. Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga” (Rom 1:19–20). Gud, den osynlige, blir sedd och känd i och genom naturen, eftersom han har lagt ner en kraft som drar det yttre in i det inre av människan, så att hon kan förstå den skapade världen, alltså förnimma Guds närvaro där. Det finns en kommunikation mellan det yttre och det inre, det yttre tillkännager något för det inre. Vi erfar Gud i och genom kroppsliga förnimmelser.

S:t Franciskus av Assisis närhet till skapelsen förkroppsligar detta då han alltid och överallt erfor Guds närvaro, som i de skapade varelsernas lovsång, då han lovsjunger Gud med hela den skapade världen, broder Sol, syster Måne, stjärnorna, broder Vind, luft och moln och klar himmel och allt slags väderlek, syster Vatten, broder Eld, vår syster moder Jord, som när oss och vakar över oss.

När världen sedan återskapas i Kristus, i hans påskmysterium som kontinuerligt fortsätter i Kyrkans liv, då är det i överensstämmelse med hur Gud redan är närvarande alltid och överallt i sin skapade värld. Detta är kärlekens verk, ett utflöde av Guds godhet och det är uppenbart både i Eukaristin, som är ett kärlekens sakrament, och i dagens evangelium, att allt handlar om kärleken och kärlekens källa i Guds eget inre liv. Kärleken mellan Fadern, Sonen och den helige Ande, flödar över och in i skapelsen, och till oss. Ett annat sätt att uttrycka relationen mellan skapelsen och nyskapelsen är att Gud är nära oss redan i allt han skapat men att han vill komma oss ännu närmare genom att Sonen öppnar vägen för människan in i Guds eget inre liv. Så kan vi erfara att vi är Faderns älskade barn, den helige Andes tempel och lärjungar som Jesus älskar.