Jungfru Maria som frälsningens gryning
Jungfru Maria som frälsningens gryning

Mik 5:2-4, Rom 8:28–30, Matt 1:18-23
Välsigna, Herre, dina tjänare, och skänk oss fredens gåva när vi firar den saliga Jungfruns födelse, då räddningen för hela världen dagades.
Vi firar den saliga jungfru Marias födelse. Ursprunget till denna fest finns i Jerusalem, där man redan vid slutet av 400-talet invigde jungfru Marias födelsekyrka, som senare fick namnet S:ta Annas kyrka. På 500-talet utvecklades firandet av jungfruns födelse, som kallades "frälsningens gryning", den dag då "räddningen för hela världen dagades". S:t Andreas av Kreta (650–740) skriver att när jungfru Maria föddes så lades hon till bröstet, växte och bereddes till moder åt världsalltets konung. Skaparen reste ett skapat tempel åt sig själv i jungfru Maria så att skapelsen på ett nytt och skönt sätt bereddes som en ny boning åt Skaparen. Vi ber i dag om jungfru Marias förbön, om fred och enhet på vår sargade jord.
Släkttavlorna är viktiga, dessa talar om födelsens mysterium och människans historia. Jesu släkttavla uppenbarar hur allt blivit frälsningshistoria. Jesu släkttavla lyfter fram fem kvinnor: Tamar, Rahav, Rut, Urias hustru och Maria. De var alla mödrar och släkttavlan slutar med Maria som föder Jesus, Guds Son. Han som redan är född av Fadern före all tid, föds av jungfrun Maria och blir människa. Allt han gör är för vår skull och därför låter han också oss få födas flera gånger: vår jordiska födelse och vår födelse till det eviga livet. Han som får en jordisk släkttavla sätter in oss i en himmelsk släkttavla. Han som är född av Fadern före all tid låter oss av nåd få Guds Sons Fader till vår Fader, så att vi som höjdpunkt i Eukaristin kan be: ”Fader vår som är i himmelen”. Och född in i vår värld ger han sin moder till oss. Herrens Moder är vår Moder, så att vi kan be Angelusbönen. Genom Guds verk i Maria föregrips vår himmelska födelse, hela skapelsens slutmål, det mål som Maria redan nått. S:t Augustinus ser en parallell mellan Marias sköte och gravens sköte, döden kan alltså ses som en livmoder för vårt eviga livs födelse.
En viktig del av den kristna tron är att upptäcka vilka som är våra egentliga föräldrar, och att upptäcka vårt verkliga barnaskap. Våra jordiska föräldrar är jätteviktiga. Genom Kyrkan får vi dessutom en himmelsk fader och en himmelsk moder. Gud Fader allsmäktig är vår verklige Fader och den alltid saliga jungfrun Maria vår verkliga omsorgsfulla Moder. Därför firar vi denna dag, jungfru Marias födelse, som gryningen för vår och hela världens frälsning, när Guds Son ger oss våra himmelska föräldrar.
Vi behöver denna balans mellan föräldraskap och barnaskap och mellan manligt och kvinnligt, det faderliga och de moderliga, och med Maria kommer denna balans!

