Den helige Andes glädje och mod

Apg 18:9–18, Joh 16:20–23a

Gud, vår Fader, i Kristi uppståndelse har det eviga livet börjat. Lyft oss upp till honom på din högra sida redan nu, så att han vår frälsnings upphov, när han kommer kan ge oss odödlighetens klädnad, som du lovat oss i dopet.

Vi ber i denna heliga Mässa om den helige Andes glädje och mod.

Herren ingjuter mod i Paulus: ”Var inte rädd, låt dig inte tystas!” Det är just detta som är Herrens ärende till oss, att ingjuta mod och till modet glädje. ”Nu har också ni det svårt. Men jag skall se er igen, och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er”. Jesus talar om glädjen han ger oss, den glädje som ingen ska kunna ta ifrån oss! ”ingen skall ta er glädje ifrån er”, låt ingen ta ifrån dig din glädje!

Sorgen har en viktig plats i våra mänskliga liv men slutmålet och riktningen är hela tiden glädjen och därför strålar hela världen i påskens glädje. Guds Son har tagit till sig allt mänskligt och älskat det som sitt eget kött och blod och gjort det livgivande, han har utgivit sig själv i döden, uppstått och upphöjts på Faderns högra sida, för vår skull, för att ge oss en plats i den himmelska eviga glädjen. Denna glädje kan ingen människa, ingen andemakt, inte ens döden, ta ifrån oss.

Ett andligt råd för att hjälpa oss att bevara glädjen är att öva sig i att undvika allt som oroar oss och alltid söka bevara friden i vårt inre. Medan vi bär denna glädje i vårt inre så ska vi skydda den från all vrede och allt ont. Som Guds avbild bär människan på längtan efter lycka, det är därför hon är människa, för att leva så att hon når den högsta lyckan (S:t Bonaventura). En medfödd längtan efter lycka skulle vara absurd om dess tillfredsställelse inte var möjlig. Gud har därför lagt ned glädjen i hela tillvaron som en föraning och ett spår som till sist leder in i den eviga glädjen: i varseblivningen, det vi erfar med våra sinnen och i de praktiska kunskaperna, men också i vår förmåga att förstå samband och reflektera, dessutom ingjuter Herren den helige Andes glädje i oss genom sakramenten. Allt detta är en föraning om den himmelska glädjen. Människans mål är att njuta av Gud och i himlen kommer glädjen att bli fullkomlig, då vi delar vår glädje med alla andra, så blir det lilla människohjärtats glädje utvidgat till alla, i en ofattbar mångfaldigt stor glädje, då vi älskar Gud ojämförligt mer än oss själva och alla som är med oss. Och ”ingen skall ta er glädje ifrån er.”