"Räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig"

Dan 6:11–27, Ps Dan B45:51, Luk 21:20–28

Allsmäktige, evige Gud, som i din älskade Son, världsalltets konung, har velat sammanfatta allt, låt hela skapelsen, befriad från tomhetens välde, tjäna ditt majestät och utan ände lova dig.

Vi läser i slutet av det liturgiska året från Daniels bok om hur Gud räddar Daniel ur lejongropen. I evangeliet talar Jesus om ”vedergällningens tid, när allt i skriften blir uppfyllt”. Det handlar om Jerusalem under hedningarnas tid, men också om hur tecken ska visa sig i solen och månen och stjärnorna, hedningarna ska gripas av ångest och rådlöshet, människor skall förgås av skräck, i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter skall skakas. Man skulle kunna säga att hela världen, mänskligheten, ja kosmos, liksom hamnar i lejongropen. Och hur skall det då gå? Jo, då säger Jesus, ”skall man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet. När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.” När vi vandrar genom denna världen med alla dess prövningar, lidanden, svårigheter är vi tillsammans med Daniel i lejongropen, tillsammans med Herrens ängel, med ett hopp som är förankrat i himlen och som bär oss, som talar tröstande om att nu, just nu, närmar vi oss vår befrielse.

De till synes skrämmande texterna i slutet av kyrkoåret är inte till för att skrämmas utan tvärtom, de vill uppmuntra oss i våra svårigheter, skänka oss lugn och frid inför vår egen dödsstund. Det är just därför som vi sjunger Sursum Corda, ”Upplyft era hjärtan”, för att rikta blicken bort från oss själva till vår befrielse, till ”Människosonen kommer på ett moln med makt och stor härlighet […] räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig!"

I Eukaristin frigör vi oss på sätt och vis från rummets och tidens begränsningar och förenar oss med Fadern i himlen, där Kristus själv torkar tårarna, där varken död, sorg eller klagan har makt över oss, så att vi som på örnvingar bärs av Faderns kärlek och hans närvaro. Detta är att bli upplyft och upprätad, vi rätar på oss och lyfter våra huvuden, för vår befrielse närmar sig!

Hela vår kristna kallelses vidsträckta horisont, detta helgjutna liv som grundas på medvetenheten om vår himmelske Faders närvaro, förverkligas varje vanlig dag i Jesus Kristus när vi genom våra enkla vardagliga liv påskyndar hans återkomst i härlighet.