Jes 56:1, 6–7/Heb 12:18–19, 22–24, Joh 4:19–24

Gud, av levande och utvalda stenar bygger du ett hus för din härlighet. Gör din kyrka rik på Andens alla gåvor, och låt allt vad du nedlagt i oss bära frukt för ditt eviga rike.

I dag den firar vi S:t Eriks domkyrkas invigning, en dag som uttrycker enheten med biskopen och därför ber vi särskilt för Biskop Anders. Det är också första dagen i böneveckan för kristen enhet, och ber därför också om enhet efter Guds vilja, för alla troende och att all bön och allt arbete för enhet ska leda fram till hela världens frälsning.

Jesus har en särskild relation till samarierna. Försoningen  mellan judar och samarier var en hjärteangelägenhet för honom. Det är alltid extra känsligt när man står så nära varandra, geografiskt, kulturellt och historiskt. Jesus säger tydligt att ”frälsningen kommer från judarna”, men visar samtidigt den samariska kvinnan en oerhörd vänskap i det unikt långa samtalet med henne och säger att ”den tid redan är här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning.”

Kärlek och sanning är de främsta drivkrafterna för varje människas och hela mänsklighetens autentiska utveckling. Detta gäller också enheten och försoningen mellan oss kristna, protestanter, ortodoxa och katoliker, som aldrig kan bli verklighet utan denna sammanhållning av sanning och kärlek. Kärleken strålar fram i fullt ljus endast i sanningen. Endast i sanningen kan vi leva kärleken på ett äkta sätt. Sanningen är ljuset som skänker värde och mening åt kärleken. Utan sanning glider kärleken ned i sentimentalitet, blir till ett tomt skal som man kan fylla efter eget godtycke. Här ligger den ödesdigra faran för kärleken i en kultur utan sanning. Den faller offer för den enskildes tillfälliga känslor och åsikter. Endast sanningen kan befria kärleken från denna instängdhet.

Jesus visar själv på hur sanningen banar väg för enhet och försoning. I dagens evangelium genom ett djupgående samtal, en förvandlande dialog, där han som Davids ättling och jude läker relationen med samarierna. Samarien hade en brokig historia, med rötterna i konflikten mellan Israels nord- och sydrike, och den assyriska inblandningen. Jesus lyfter fram samarierna som föredömen för judarna, bland annat i liknelsen om den barmhärtige samariern, han kallas själv samarier av sina motståndare. Samarien var också viktig när Jesus beskriver Kyrkans universella kallelse: ”ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns” (Apg 1:8). Det bildas tidigt ett biskopssäte i Samarien som sedan finns representerat vid de ekumeniska koncilierna. Så låt oss inspireras av Jesu relation och kärlek till samarierna i våra enhetssträvanden, och leva i kärlek och sanning, fram tills: ”den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning”.