Tystnad är mitt modersmål

Vish 18:14–16,19:6–9, Ps 105, Luk 18:1–8

Barmhärtige Gud, du kommer till vår hjälp och helar vad vi brutit. Låt oss på denna Guds moders högtidsdag få ny kraft att utan tvekan eller tvivel fortsätta vår väg till dig.

Utifrån Jesu undervisning behöver vi börja varje dag med att se på oss själva som en fattig änka i ständigt behov av Guds hjälp.

”När djup tystnad behärskade allt och natten hade nått halvvägs i sitt snabba lopp, svingade sig ditt allsmäktiga ord från kungatronen i himlen ned till jorden.” Här syftar det på Israels folks befrielse från slaveriet i Egypten som föds fram ur djup tystnad, då Gud svingar sitt allsmäktiga ord, och besegrar Faraos härar. Tystnaden är också en del av Credot. Vi bekänner att Sonen är ”född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus”. Före allt tid… ”Det är Faderns Ord som har framgått ur tystnaden”, som S:t Ignatius av Antiokia säger och S:t Johannes av Korset fyller i ”Ett ord har Fadern talat och ordet var Hans Son; alltjämt uttalar Han detta ord i evig tystnad och i tystnad skall själen höra det.” Jesus föddes enligt traditionen ur jungfru Marias tystnad. Hon bar sin son och födde honom i en mättad tystnad. Så är också varje människas liv omgivet av tystnad; tänk bara på din tysta stilla tillvaro i din mammas livmoder och hur du hade detta medfödda modersmål, tystnaden. Det lilla barnet omges med så mycket kärlek utan att några ord behövs, och barnet behöver inte säga några ord för att besvara omgivningens kärlek.

Så har vår egen existens framgått ur tystnaden, från den tysta stilla tillvaron i vår moders inre, vi föds med tystnaden som modersmål. Ja, tystnaden är ett bönespråk som Gud har lagt ned i människan, som ett slags mänsklighetens och skapelsens modersmål. Människan är tystnadens döttrar och söner. När vi sedan går mot livets slut, är det ett återvändande in i den stora tystnaden, där orden blir mer och mer sparsamma, och till slut tystnar allt för att fyllas med alla ords fullhet i den stora himmelska friden och stillheten. I himlen, totalt befriad från prat, behövs inga ord eftersom vi skådar Gud ansikte mot ansikte och allt är ren kärlek och sanning. Ingenting mer behöver sägas. Allt är genomträngt av den stillhet som fyller alla ord.

Tystnaden kommer sålunda både först och sist och är det ursprungliga och fullkomliga språket, det tillstånd ur vilket också alla språk och all kommunikation föds fram ur. Här finns också nyckeln till Jesu undervisning om att vi behöver se oss själva som en fattig änka i ständigt behov av Guds hjälp, som ”alltid ber och inte ger upp.” Så låt oss alltid vara bedjande utifrån den stillhet och tystnad som Gud gett människan som ett modersmål.