Apg 6:8–10; 7:54–60 och Matt 10:17–22

Herre, lär oss att efterlikna det vi vördar och älska våra ovänner, när vi nu firar honom som bad för sina fiender och förföljare till din Son Jesus Kristus.

"din vagga och ditt kors står redan när varann”

Ett par år efter Herrens döden stenades den helige Stefanos till döds i Jerusalem, han är den förste som dör likt Kristus, bedjande för sina förföljare. Därför firar vi denna dag som en böndag för våra fiender och för alla som lider förföljelse för sin tro.

Allt hör samman, som Carl Michael Bellman diktar: ”Du gjorde väl som kom! Men, ack, min frälserman, din vagga och ditt kors står redan när varann.” Juldagens vita färg och glädje över att Gud har blivit människa för att vi ska bli som han, är nära Annandag juls röda färg och firandet av den förste martyren: ”Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.” I dag på Annandag jul ser vi himlen öppen och barnet i Betlehem som står på Faderns högra sida, som inkarnerad, som sann människa, med sin mänskliga gudomliggjorda kropp, som sårats och upphöjts och förhärligats i himlen, för att välkomna Stefanos.

Jesus förutsäger mycket av det hat och motstånd som hans lärjungar kommer att få möta och samtidigt den tillit som Stefanos och martyrer erfarit när de stått inför sina fiender.

Gud har blivit människa och fötts i Betlehem, för att vi ska födas på nytt som barn, i honom, och förenas med honom i himlen, på Faderns högra sida.

I Jesus har vi verkligen en plats i himlen, tillsammans med honom på Faderns högra sida, vi är barn i barnet från Betlehem, söner i Sonen.

Utifrån barnet som föds i Betlehem kan vi förstå vårt eget liv som ett födelsens mysterium. Han, Jesus Kristus är född av Fadern före all tid, och född i tiden av jungfru Maria. Men också vi är födelsens barn. Först har vi vår jordiska födelse, sedan föds vi på nytt till Guds barn i dopet, i vatten och Ande, och i detta nådens tillstånd väntar vi dessutom på vår himmelska födelse, då vi tillsammans med Stefanos, ska tas emot i himlen, och få vår slutgiltiga och definitiva plats, och vårt hem, på Faderns högra sida.

Detta barnaskap innebär en trygghet redan nu, en frid mitt i all oro och förvirring, en bekymmerslöshet som bär även när vi anklagas, ställs inför domstolar. Det vi skall säga kommer då att läggas i vår mun, säger Herren, då är det inte vi som talar, utan det är vår himmelske Faders Ande som talar genom oss.

Vi ber om att alltmer få växa in i detta att vara det som vi redan är: söner i Sonen, Faderns älskade barn, genom den helige Ande.