En sådan kunskap är alltför underbar för oss

Vish 1:1–7, Ps 139, Luk 17:1–6

Fader i himlen, du har grundat din kyrka på apostlarnas fasta klippa och låter aldrig dödsrikets portar få makt över henne. Ge henne, på den helige Leos förbön, orubblig fasthet genom din sanning och evig fred under ditt beskydd.

Vi firar den helige påven Leo den store (cirka 400-461), och ber om hans förbön för oss själva, Kyrkan och hela världen. I dag och alla dagar får vi med apostlarna be om större tro, men det räcker egentligen med ett senapskorn av tro eftersom det inte handlar om min egen tro utan om Guds trofasthet och nåd mot oss. Påven Leo visar vidare att vår tro behöver stämmas samman med Kyrkans tro. I ett brev till konciliet i Kalcedon (451) skriver han om Kyrkans tro på Kristus som ”sann Gud och sann människa, en person i två naturer.” Detta fick biskoparna att utbrista: ”Petrus har talat genom Leo!”. Den som lyssnar till påven i Rom lyssnar till Petrus, och den som lyssnar till Petrus lyssnar till honom som har sänt honom, Jesus själv. I Kalcedon påminde man sig först om de tidigare kyrkomötena, i Nicea, Konstantinopel, Efesos, och därmed hela Bibeln och den i dopet yttrade trosbekännelsen. Sedan läste man upp breven från påven Leo och Kyrillos av Alexandria. I Kalcedon försonas så de olika traditionerna i Kyrkan och Kyrkans enhet manifesteras.

I Psaltaren 139 ser vi hur den heliga Treenigheten omsluter hela vårt liv och låter allt försonas, bli helt. ”Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är mig för hög, jag kan inte begripa den”.

Tre personer i enhet, och en i tre, så visar sig Gud för oss, som den som utrannsakar och känner oss, vare sig vi sitter eller står, förstår våra tankar fjärran ifrån och är förtrogen med alla våra vägar, omsluter oss på alla sidor, håller oss i sin hand. En sådan kunskap är alltför underbar för oss.

Allt handlar om Guds trofasthet och nåd mot oss: ”Herrens ande uppfyller världen, den håller samman allt och uppfattar varje ljud”. I den första läsningen ser vi några aspekter av vad det innebär att dras in i Guds eget liv: att älska rättfärdigheten, att tänka på Herren, att lita på honom, att göra sitt liv till en välkomnade boning för den gudomliga Visheten, att lyssna till fostrans helige Ande.

Den heliga Treenigheten vill omsluta hela vårt liv, så att det blir ett helt liv, ett helat liv, Gud vill frälsa och rädda oss från allt ont och innesluta oss i sin frid. Han är den som utrannsakar och känner oss, vare sig vi sitter eller står, förstår våra tankar fjärran ifrån och är förtrogen med alla våra vägar, omsluter oss på alla sidor, håller oss i sin hand. Så låt oss dras med i denna rörelse tillbaka till Fadern, så att vi i allt lyssnar till Faderns röst, omsluts i Andens ljus och betraktar Sonen i hans härlighet.