Att vinna människor tillbaka till Kyrkan

5 Mos 4:32–40, Ps 77, Matt 16:24–28

Herre, du som gjorde den helige Dominikus till en benådad förkunnare av sanningen, låt kyrkan än en gång bli stärkt av hans exempel och hans lära, och hör honom, när han driven av sin kärlek ber för oss.

Vi firar i dag S:t Dominicus, så låt oss i dag be om hans förbön, att vi liksom han får växa i kärlek till de som lämnat Kyrkan och med Guds hjälp vinner dem tillbaka.

”Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det”.

S:t Dominicus visar hur detta lärjungaskap och korsbärande är förenat med kärlek till människorna. Han bad särskilt om nåden av få en sann kärlek som verksamt kunde sörja för och ombesörja människornas frälsning. Han menade att han först då verkligen skulle bli en lem i Kristus när han helt och hållet vigde sig åt uppgiften att vinna själarna, på samma sätt som vår Herre Jesus Kristus helt hade framburit sig själv för vår frälsning. Han var antänd av denna Guds kärleks eld.

Ja, S:t Dominicus hade en särskild kärlek till människorna och värnade om deras eviga väl. Han föddes 1170 i Spanien, i gamla Kastilien, dog den 6 augusti 1221 i Bologna. År 1191, när Dominicus befann sig i slutet av sina studier, drabbades Spanien av en svår hungersnöd. För att bidra med hjälp till katastrofen gav han då bort alla sina pengar, sålde sina kläder, möbler, sina värdefulla manuskript. När vännerna ifrågasatte detta, svarade han: "Vill ni att jag ska studera denna simpla litteratur när människor dör av hunger?”

Julen 1203 fick Ärkebiskop i Lund, Anders Sunesen, ett intressant besök, det var biskop Diego av Azevedo och S:t Dominicus som var på ett diplomatiskt uppdrag till Danmark för att hämta en brud till kronprins Ferdinand av Kastilien. Det var på denna resa S:t Dominicus fick kallelsen att leva ett fattigt liv som predikant, ett förkroppsligande av Jesu undervisning i evangelierna. Under denna resa mötte han många som var kritiska till Kyrkan och hade lämnat henne. Han förstod dem, solidariserade sig med dem och av kärlek till dem ville han leva ett liv i enkelhet i Jesu efterföljd, för han insåg att kyrkan måste föregå med gott exempel. Så ledde han och hans medbröder i predikarorden med stor kärlek många tillbaka till Kyrkan och det är detta vi ber om i dag, för oss själva och människorna i vår egen kultur.