Det behövs tro, men inte så mycket

Hab 1:2–3; 2:2–4, 2 Tim 1:6–8,13–14 och Luk 17:5–10

Allsmäktige, evige Gud, din kärlek övergår allt vad vi kan kräva eller önska. Omslut oss med din barmhärtighet: förlåt oss allt som tynger samvetet, och ge oss också det vi inte vågar be om.

Lärjungarna ber Jesus: ”Ge oss större tro”. Det ska ni få säger Jesus, men ni behöver inte så mycket, det räcker med ett senapskorn av tro. Man skulle kunna tolka detta som att lärjungarna vill få del av den tro som de ser hos Jesus: ge oss mer av din tro! Då räcker det med ett senapskorn. Och så är det verkligen, det är Jesus som möjliggör tron, hans attityd och tro på Fadern är trons modell och exempel. Hans tro på Fadern är trons modell och exempel. Jesus är den som tror, han är ”trons Upphovsman och Fullkomnare” (Hebr 12:2), och han inte bara har tro, han inte bara ger tro utan han är tro. Han är det sanna svaret till Gud som etablerar och samlar hela mänsklighetens tro för att bli den samlade mänsklighetens inkarnerade förbund med Gud! Samtidigt behöver tron på Kristus väckas i mötet med ”kristustroende” och därför är Kyrkans ”kristustro” alltid avgörande, men denna tro är ingen annan än den tro som finns i Jesus Kristus. Jesu egen tro, är den tro som vi kan bli delaktiga av, tron som en andlig gåva i Kristus.

Det är alltså inte vår egen tro det handlar om, utan om Kristi tro och Kyrkans tro, tro som en gåva. Vi är så att säga tomma på tro i oss själva och fylls med Kristi tro och Kyrkans tro.

Jesus Kristus är den troende både ur människans och Guds synvinkel. Han är den som uppfyller det Fadern önskar av oss människor: den fullkomliga mänskliga tilliten, förtröstan och överlåtelsen till Faderns vilja. Men han är också den som visar oss människor Guds trofasthet, Guds försyn, hur han håller sitt förbund med oss. Sett utifrån detta möjliggör det kristologiska dogmat, Kristi två naturer utan sammanblandning i en person, att Gud och människa kan bli ett, att äktenskapet mellan Gud och skapelsen kan fullbordas.

När vi sakramentalt förenas med Fadern, i Sonens död och uppståndelse, får vi genom den helige Ande trons gåva. Och inte nog med det, samtidigt med trons gåva får vi också hoppets och kärlekens gåva! Därför säger aposteln Paulus: ”Gud har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbesinningens ande”. Vi får en gudomlig gåva som skyddar oss från att tappa modet, att gå under av oro och förtvivlan. Våra mänskliga liv är sköra och vi är svaga och löper stor risk att tappa modet. Men då får vi denna fantastiska gåva av tro, hopp och kärlek. Denna gåva, tre i en och en i tre, är på ett sätt liten, som ett senapskorn, och ändå är det den starkaste kraften som finns, som ger oss dödliga evigt liv, som ger oss människor del av gudomligt liv, som ger oss oss hopplösa ett fast hopp.