Ta emot och bevara glädjen

Kol 3:1–11, Ps 145, Luk 6:20–26

Evige Fader, du som först har älskat oss och tagit oss till dina barn, låt oss i Kristus nå den sanna frihet och det arv som du berett åt oss långt före världens skapelse.

Vi ber om Guds hjälp så att vi kan bevara den glädje han ger oss.

Detta med glädjen är ett viktigt tema att fördjupa, något som människor alltid längtar efter men samtidigt har väldigt svårt för, kanske särskilt i kristna sammanhang? Att man känner förväntan på att man ska vara lycklig och sedan inte är så säker på att man verkligen är det.

Det finns en djup glädje runt Jesus och i honom, vilket återspeglas i saligprisningarna. I bönen, i den nära relationen till Fadern, får vi kontakt med den sanna glädjen, som går djupare: ”Saliga ni som är fattiga, saliga ni som hungrar, saliga ni som gråter, saliga ni som blir hatade för Människosonens skull. Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen.”

Att vilja vara lycklig, det är människans djupaste behov, den längtan efter lycka som Jesus kallar salighet. Som Guds avbild bär människan på denna längtan. Det är därför hon är människa, för att leva så att hon når den högsta lyckan. Människan har en medfödd längtan efter lycka men en sådan önskan skulle vara absurd om dess tillfredsställelse inte var möjlig. Gud har därför lagt ned en glädje i allt: i varseblivningen, det vi erfar med våra sinnen och i de praktiska kunskaperna, men också i vår förmåga att förstå samband och reflektera, allt detta är en föraning om den himmelska glädjen. Redan nu är all glädje relaterad till den proportion och skönhet som rör oss från sinnenas glädje till den sanna och slutgiltiga glädje som Gud har satt upp som vårt och hela skapelsens slutmål.

Vårt mål är att njuta av Gud och Jesus visar i saligprisningarna att vägen dit går genom ödmjukhet, fattigdom, lidande och fredsstiftande. Det är en glädje som inte handlar om att bli uppskattad utan snarare en glädje som bevaras även när vi blir avvisade och hånade.

En dag kommer vår glädje att bli fullkomlig, i njutandet av alla goda gåvor, då vi delar vår glädje med alla andra, vilket inte bara är en dubbel glädje utan en oändligt delad glädje, med allt och alla i Gud. Då blir det lilla människohjärtats glädje utvidgat till alla, i en ofattbar mångfaldig oändlig glädje.

En viktig andlig övning, är att träna sig i att behålla glädjen, att inte vara för hård mot sig själv utan ständigt låta sig uppfyllas av den helige Andes glädje. Var noga med att undvika allt som oroar dig och stör dig och sök alltid bevara friden och glädjen i ditt hjärta. Medan du bär denna glädje i ditt inre så skydda den från all vrede och allt ont.

Det finns också en rik erfarenhet av att vårt böneliv är en daglig glädje, en källa till rik och outtömlig glädje i livet.

Ett kontemplativt förhållningssätt och en gudsinriktad kontemplation är glädjens källflöde: ”sträva då efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden”.