DAGENS ORD

Upp 3:1–6, 14–22 och Luk 19:1–10

Fader, du alla goda gåvors givare, som låter vår glädje bli fullkomlig om vi tjänar endast dig, låt det vara vår högsta lycka att älska och tillbe dig.

Sackaios är den olyckliga och sökande människan som i sin längtan och iver öppnar sig för att möta den som vill gästa hans hus, den som "har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det". Jesus moraliserar inte, han önskar endast att få bli gäst i Sackaios hem, i hans liv.

Genom Sackaios omvändelse påminns vi om den första kärleken, kallelsen, betydelsen av att omvända sig till verkligheten, till det liv som Gud har kallat oss till.

Sackaios förvandlades från passivitet, liknöjdhet, slentrian till att med iver söka att se Jesus, från girighet till generositet gentemot de fattiga, från ensamhet till gästfrihet, till gemenskap, till vänskap, enhet. Det är endast den helige Ande som kan åstadkomma en sådan förvandling av en människas hjärta.

Så behöver också vi förvandlas i vår passivitet, girighet och ensamhet. Vi behöver inspireras av hans iver och längtan. Sackaios var tullindrivare, han var rik, girig, han var liten och folkmassan stod i vägen, och ändå hindrade detta inte honom. Här ser vi hur viktig vår längtan är, det är den inbjudan Gud vill ha. Sackaios öppnar sig för denna Guds barmhärtighet, som inte är något annat än en längtan från Gud själv, efter att få komma hem till oss, komma in i våra liv, dela allt med oss. Den längtan vi bär på motsvaras av Guds längtan efter oss, och därför är längtan en nyckel i det andliga livet. Längtan möter längtan.

Sackaios attraherades av Kristi kärleks kraft och alla hinder övervanns. Han sökte komma nära Jesus, han ville se Jesus, men han skulle aldrig ha gjort detta om han inte först hade varit sökt och älskad av Jesus. Och Sackaios når i sin iver sitt mål, han springer och han klättrar upp i Sykomoren och han får se Jesus. Fast det är Jesus som ser på honom med stor kärlek och bjuder in sig själv till Sackaios hem. Sackaios får möta Guds barmhärtighet och han omvänder sig. "Idag skall jag gästa ditt hem". Vilket ögonblick! Vilket möte, evigheten tränger igenom Sackaios tid, tiden och evigheten försonas. Sackeus kan äntligen säga sitt ”ja”, ge sitt samtycke till Guds vilja med det liv han fått. Vi ber om att få vara som Sackaios i dag, försonade med Gud och med våra liv.