En ständigt pågående bön

2 Mos 17:8–13, 2 Tim 3:14–4:2 och Luk 18:1–8

Gud, du som råder över himmel och jord, hjälp oss att alltid göra din vilja och av hjärtat tjäna ditt heliga namn.

Uthållighet och bön bör vara den kristna trons signum. Våra bönerop får inte tystna, det finns en tid för allt men bönen är för alla tider. Jesus ger denna liknelse för att lära oss ”att alltid be och inte ge upp”. Men det betyder givetvis inte att vi ska sluta att sova, att arbeta, att studera, att äta, umgås, och endast ligga på knä och be dygnet runt. Att alltid be betyder just att alltid vara bedjande, var vi än befinner oss och vad vi än gör eller inte gör. Det är en underbar insikt i något som alltid pågår. Även när jag sover är mitt hjärta bedjande, ”Jag sov, men mitt hjärta var vaket” (HV 5:2). Det betyder också en särskild attityd i vårt arbete och vår vardag där allt får vara en bön och en bön som hör samman med våra hörbara böner, då våra läppar vädjar till Gud om hjälp, för oss själva och för andra människor.

Gud kallar oss att vara förebedjare för Kyrkan och för alla människor, liksom Mose var det för folket. ”Så länge Mose höll upp sina händer hade israeliterna övertaget, men när han lät händerna sjunka fick amalekiterna övertag.”

Den enskildes bön är alltid innesluten i Kyrkans bön. Kyrkan ber ständigt, dygnet runt, överallt, på alla platser, i alla kulturer. Som Mose på berget, stödd av sina bröder Aron och Hur, så är kyrkans ständiga bön och liturgi. Tideböner bes alltid, på olika platser på jorden. Därför finns det en trefaldig dimension av den ständigt pågående bönen. Inåt: i vårt hjärta genom den helige Andes inneboende. Utåt: i Kyrkans ständiga bön. Ovan: i den ständigt pågående bönen i himlen.

Bönen är också kopplad till våra handlingar. Den helige Bonaventura skriver att den som alltid gör det goda också alltid är bedjande, för längtan efter det goda är i sig själv bön. De som gör det goda upphör inte att be när de gör det som är rätt.

Bönen hör överhuvudtaget till det goda i livet och är en stor förmån för den som ber, eftersom att den som ber blir välsignad på ett mångfaldigt vis. Bönen medför avspänning, vila, förlåtelse för våra synder, styrka i den andliga kampen, att vår mänskliga natur återställs, friden bevaras i våra hjärtan, det rena samvetet beskyddas, Guds nåd upptänds i oss, vi blir upplysta med gudomlig vishet, och dörren till det himmelska livet öppnas för oss, inte minst förvärvar vi den eviga lönen när vi ber.

Det kan se ut som att bön är något svårt men i själva verket begränsas inte bönen av någonting, den finns alltid som en möjlighet, den går att förena med allt, också lidande, smärta och död.