Vi aldrig är ensamma, aldrig någonsin

Jesus Kristus, vår Herre och Gud, i detta underbara sakrament har du lämnat oss en åminnelse av ditt lidande. Låt oss med sådan vördnad fira din kropps och ditt blods mysterier, att vi ständigt får erfara din återlösnings frukter i vårt liv.

5 Mos 8:2–3, 14–16, 1 Kor 10:16–17, Joh 6:51–58

Liksom på Skärtorsdagen firar vi idag minnet av den natt då Jesus instiftade den Heliga Eukaristin. Vi firar i dag Kristi Kropps och Blods högtid, Kristi sakramentala närvaro i denna vår värld, till dess han kommer åter.

Inrättandet av Corpus Christi var resultatet av ungefär fyrtio års bön och arbete från den heliga Juliana av Liège, född 1191/1192 i Liège, Belgien. Där fanns det grupper av kvinnor som ägnade sig åt eukaristisk tillbedjan. Under ledning av några präster levde de tillsammans, ägnade åt bön och välgörenhet. Juliana utvecklade en speciell vördnad för det heliga sakramentet. År 1208 erfor hon att Kristus instruerade henne att vädja för att inrätta högtiden Corpus Christi. Visionen upprepades under de kommande 20 åren men hon höll den hemlig. Så småningom inrättade påven Urban IV denna högtid, 1264, Corpus Christi.

Låt oss på denna högtid förnya vår tro på Kristi sakramentala närvaro i Eukaristin. Jesus Kristus är närvarande i Eukaristin på ett unikt och ojämförligt sätt. Han är närvarande på ett sant, verkligt och substantiellt sätt, med sin kropp och sitt blod, med sin själ och sin gudomlighet. I Eukaristin är Kristus helt och fullt närvarande, Gud och människa, under brödets och vinets gestalt.

Jesus avslöjar i evangeliet att den redan skapade världen är kallad till förvandling enligt Guds vilja och plan. Därför är också den heliga liturgin förvandlande. Den förvandlar oss genom att inrikta oss mot den stund då vi reser oss upp, som ett gemensamt Guds folk, och på Jesu befallning tillsammans ber: ”Fader vår, som är i himmelen”. Det är den stora förvandlingen, stunden när Jesus i Mässan blivit fullt närvarande under brödets och vinets gestalt, Kristi kropps och blods sakramentala närvaro, då också vi förvandlas till Kristi kropp, i en nära relation med Fadern, genom den helige Ande.

Våra naturliga sinnen kan endast se och smaka en bit bröd men med tro, hopp och kärlek ser vi och erfar något mycket mer. Vi ser brödet förvandlat till Kristi kropp och samtidigt den osynliga förvandlingen som ständigt pågår i Kristi heliga Kyrka. Vi ser att vanliga människor förvandlas till Kristi kropp, liksom det torra brödet på altaret. Detta underbara sakrament visar att hela vår värld och våra liv håller på att frälsas och förvandlas.

Genom Kristi kropps närvaro är Herren med oss alla dagar till tidens slut. Han är det levande himmelska bröd som ger oss evigt liv. Det betyder att vi aldrig är ensamma, aldrig någonsin.