Jesus binder samman människans hunger efter föda med människans arbete

Apg 6:8–15, Ps 119, Joh 6:22–29

Gud, du ger din sannings ljus åt dem som vandrar fjärran från din väg. Hjälp oss, som kallar oss kristna, att ta avstånd från mörkrets makt och leva i dopets nåd.

Världen och livet visar sig själv för oss mycket utifrån var vi själva tittar, lyssnar, vart vårt fokus finns, vår tyngdpunkt. Om vi lägger tyngdpunkten på det som är allra djupast inom oss själva, det gudomliga varat, då kan vi överallt se och höra och upptäcka detta gudomliga liv.

Folket fann Jesus på andra sidan sjön och frågar: ”Rabbi, när kom du hit?” Men Jesus svarar inte på deras fråga, eftersom våra frågor inte är så viktiga, som vi tror. Gud svarar på det som är angeläget, våra djupaste behov, vår djupaste längtan. Och det vi längtar efter finns mycket närmare än vi tror, liksom den enkle Stefanos i den första läsningen ägde en vishet som ingen lärd kunde stå emot, så finns denna vishet också i det enkla, i vårt innersta djup.

Dagens evangelium visar på tillvarons djupdimension genom att fördjupa innebörden av brödundret, då Jesus gav mat åt 5000.

Jesus har just visat att han är den som bevarar människan genom att han ger bröd att äta som mättar den kroppsliga hungern. Nu visar han att han är den som bevarar människan genom andlig föda, den föda som människan behöver arbeta och söka efter, som består till evigt liv, Guds Ord som förblir i evighet, den andliga föda som Guds Son, den gode Herden, ger.

Jesus binder samman människans hunger efter föda med människans arbete: ”Arbeta inte för den föda som är förgänglig utan för den föda som består och skänker evigt liv och som Människosonen skall ge er. Ty på honom har Fadern, Gud själv, satt sitt sigill”.

Arbete är kopplat till föda och så är det också i Guds rike men nu handlar det om att tro, det är det goda arbetet, tron är begynnelsen till allt gott. Det viktigaste arbetet i dag är alltså att tro, att förtrösta, att växa i tillit till Gud.