"Din bön är hörd”

Dom 13:2–7,24–25a, Ps 71, Luk 1:5–25

Gud, du uppenbarade din härlighet för världen när Jungfrun fick föda din Son. Låt oss i fullkomlig tro och med hela vårt hjärta vörda hans födelses förunderliga mysterium.

I dag vänder Kyrkan sitt ”kom” till O Jesse telning (O radix Jesse): ”kom för att befria oss, Kom till vår frälsning, träd fram i glans, o Herre, dröj inte.” Dessa ord går tillbaka på en profetia som förkroppsligar folkets längtan efter Messsias: ”Och det skall ske på den tiden att hednafolken skola söka telningen från Isais rot, där han står såsom ett baner för folken; och hans boning skall vara idel härlighet. Och HERREN skall på den tiden ännu en gång räcka ut sin hand, för att förvärva åt sig kvarlevan av sitt folk” (Jes 11:10–11).

Vi förenas under adventstiden med Israels folks längtan då och det judiska folkets längtan i dag, och ytterst med hela mänsklighetens och skapelsens längtan, den längtan som det gamla förbundets folk och Kyrkan bär på ett ställföreträdande sätt. Så kan vår egen personliga längtan växa och förenas med Guds folk längtan och hela världens längtan.

Evangelisterna Markus, Lukas och Johannes ser hur detta börjar bli verklighet i händelserna runt Johannes Döparens födelse. Hans far är en bönens man: “Sakarias, din bön är hörd”. Vändpunkten i världshistorien kom som ett svar på att det fanns människor som var uthålliga och förtröstansfulla i sin bön. Bönen försvinner inte ut i tomhet. Där man öppnar sig för Gud i bön, skapas ett område där Gud kan verka.

“Gud är alltid hos oss, men vi är inte alltid hos honom,” säger S:t Augustinus. Det är när vi är i Guds ständiga närvaro i bönen som Gud handlar i oss för andra. Det kom en tid då Sakarias började se sig själv som oviktig. Inte så att han resignerade och blev likgiltig, nej tvärtom, hans liv hade blivit rikare och större. Perspektiven hade vidgat sig. Bönen lär oss att se mer. Att Gud vill ge hela världen räddning.

När vi fortsätter vara i Guds ständiga närvaro, i vår bön, då gör vi det i förtröstan, för jag vet: Min bön är hörd.

Sakarias hade för länge sedan slutat att be om en son, och börjat be om någonting större: Israels tröst, Jesse rot, Ishais telning, avkomma, världens räddning. Därför ber vi i dag med Sakarias om det som tillfredsställer och kommer att tillfredsställa alla människors längtan:

O Jesse telning, du som står som ett banér för folken,

inför dig tiger konungar i förundran, dig tillhör alla jordens folk.

Kom till vår frälsning, träd fram i glans, o Herre, dröj inte.