Att formas till ett inre Jerusalem

Apg 13:13–25, Joh 13:16–20

Gud, du förde den salige abboten Pachomios till lärans och dygdernas höjder. Hjälp oss att, efter hans föredöme, först söka näring av ditt ord, som ger sinnet ljus och hjärtat frid.

Vi firar i dag S:t Pachomios (292–348), abbot och ökenfader, byggde det första klostret där man levde och arbetade tillsammans under en regel. Vi ber om hjälp att följa vår regel, att som helgonen formas efter Faderns vilja, följa Sonen och gå i den helige Andes skola, i dag och alla dagar.

Den helige Pachomios regel påverkade den helige Benedictus, vars kloster har kallats “kärlekens skola”. En skola som går tillbaka på Jesus, som böjer sig ner och tvättar lärjungarnas fötter, han ödmjukar sig för att upprätta oss ovärdiga, för att visa oss vår sanna mänskliga värdighet. Vi ber ödmjukt om att Gud skall göra oss värdiga, som i bönen före kommunionen: ”Gör oss värdiga den kärlek du visar oss i påskens sakrament”. Vi gör som Johannes Döparen i mötet med Jesus: ”Jag är inte värdig att knyta av Jesus sandalerna”. Varje gång vi firar den heliga Eukaristin säger vi personligt och tillsammans: ”Herre, jag är inte värdig att du går in under mitt tak, men säg bara ett ord så blir min själ helad.”

Kyrkoläraren Bonaventura skriver: ”Vi kan inte lyftas över oss själva om inte en högre kraft drar oss upp” (1.1.3). Att bli helig liknar han vid att bli ett inre Jerusalem, genom en hierarkisk process där vi formas efter ett himmelskt mönster. Hierarki betyder här en helig ordning, en regel, en process av kunskap och aktivitet som syftar till att skapade varelser ska bli så lika Gud som möjligt och förenas med honom. Människans själ är ordnad efter ett hierarkiskt mönster som reflekterar det hierarkiska mönstret i Treenigheten, i änglarnas kör och i kyrkan. Mönsterbilden för vad människan är finns i himlen, enligt efter vilken människan behöver ordnas eller likformas. Denna heliga ordning är skadad på grund av synden och dess effekter men den blir återställd genom Guds nåd, den himmelska ordningen måste stiga ner i människans själ genom nåden. ”Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man” (Upp 21:2). Denna heliga ordning blir återställd genom Guds nåd i en form av hierarkisk process. Det börjar i dopet och fortsätter genom de gåvor Gud ger oss genom den helige Ande. Vi likformas med det himmelska Jerusalem och ordnas efter en helig hierarki genom att ta emot och leva i tro, hopp och kärlek. Dessa krafter förenar oss med kyrkan i himlen och på jorden, vårt inre anpassas efter och likformas med mönstret. När själen ordnats på detta sätt träder vi in i det himmelska Jerusalem i oss själva, vi blir som S.t Pachomios och alla helgon: hierarkiskt ordnade människor, samstämda med den himmelska harmonin, som små mikrokosmos i Guds allomfattande makrokosmos.