Barn till en oändligt god Fader

5 Mos 31:1–8, Matt 18:1–5, 10, 12–14

Allsmäktige, evige Gud, vi vågar kalla dig Fader, ty du har gjort oss till dina barn och sänt din Sons Ande in i våra hjärtan. Låt oss växa i vårt andliga liv och en gång ta vår arvslott i besittning.

Vi ber om att få förnyas i vårt himmelska barnaskap.

“Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket”. Barnet är en metafor för den upprättade fria människan. Det största en människa kan vara är Faderns barn. Ingenting kan jämföras med detta. Vi kan se det redan hos Mose, fast han var 120 år gammal levde han som ett barn till en oändligt god Fader, och förmedla det till andra: ”Var inte rädda och låt er inte skrämmas av dem, ty Herren, din Gud, går själv med dig. Han skall inte svika dig, inte överge dig. … Herren skall själv gå före dig. Han skall vara med dig. Han sviker dig inte och överger dig inte. Var inte rädd, tappa inte modet !”

På ett naturligt plan är allt skapat Faderns barn, alla ting är vår syster och vår broder, som S:t Franciskus av Assisi säger. Men Gud vill komma oss ännu närmare så att vi också får erfara det barnaskapet inom oss. Därför blir Gud ett människobarn genom den helige Ande och föds av jungfru Maria, för att vi i honom ska få smaka det liv som som aldrig dör. På detta nådens plan blir vi söner i Sonen, i Guds Son, ett mysterium som vi endast kan erfara när vi kommer nära barnet Jesus Kristus.

Vi behöver träna oss i att liksom den heliga Klara av Assisi alltid se och höra barnet Jesus. När hon lyssnade på predikningar kunde hon se barnet som stod mitt mellan prästen och henne, och höra rösten som säger: “Jag är mitt ibland er”. Ja, Gud gör sig till ett barn, så liten att vi kan ta emot honom. Han böjer sig ner till vår nivå, i ett litet bröd, som innehåller all ljuvlighet. Det största i det minsta, den franciskanska spiritualitetens kärna och hemlighet. Klara skriver i sitt fjärde brev till S:ta Agnes av Prag: “Salig är den som får delta i den heliga måltiden och med hela sitt hjärta hålla fast vid honom vars skönhet utan ände beundras av de saliga härskarorna i himlen… Han är utstrålningen av det eviga ljuset och en spegel utan fläck. Se in i denna spegel varje dag, du Jesu Kristi brud, och spegla ditt ansikte ständigt i den… I denna spegelbild lyser salig fattigdom, helig ödmjukhet och outsäglig kärlek, detta som du med Guds nåd skall kunna betrakta genom denna spegel. Tänk på upprinnelsen till denna spegelbild, fattigdomen som lades i en krubba och sveptes i lindor. Förunderliga ödmjukhet, underbara fattigdom. Änglarnas Konung, himlens och jorden Herre läggs i en krubba.”

Låt oss så vända tillbaka till barnet, till vårt gudomliga barnaskap, förnya vår relation med Fadern, i Sonen, genom den helige Ande.