1 Mos 3:9–15, 20, Ef 1:3–6, 11–12, Luk 1:26–38

Fader, från första ögonblicket beredde du den saliga Jungfrun till en värdig boning åt din Son. Därför ber vi dig att du, som med tanke på att Kristus skulle dö för alla människor, bevarade henne helig ville helga också oss, så att vi på hennes förbön når vårt mål hos dig.

Vi firar jungfru Marias obefläckade avlelse och ber om hennes förbön att Gud genom allt vad livet medför ska göra oss heliga och fläckfria inför sig i kärlek.

Guds Son tar emot allt mänskligt av sin moder, ingenting är opassande, ovärdigt eller fel. Jungfru Maria var så alltigenom helig att hon kunde ge sig helt till sitt barn, så att det inte skulle finnas någon klyfta mellan moder och Son. I jungfru Maria finns inkarnationen fullt ut förverkligad, allt mänskligt är genom henne upptaget i Kristi gudomliga natur.  Hon är Guds moder eftersom hon föder personen Jesus som samtidigt är människa och den andra personen i Treenigheten. Men hon är också den nya Eva, Kyrkan som Kristi brud. Den obefläckade jungfrun Maria är urbilden för kyrkan, den rena jungfrun utan fläck och skrynka, helig och felfri (Ef 5:27). I jungfru Maria ser vi vad det betyder att Gud ”före världens skapelse har utvalt oss i honom till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek”.

Nu under Advent flyttar vi oss tillbaka till tiden före Jesu födelse, i Guds folks, mänsklighetens väntan och längtan efter Messias. Jungfru Maria personifierar denna längtan i sin egen person. Hon sammanfattar hela världens längtan efter en Frälsare. Hon är förtrogen med Skriften vars budskap ingen någonsin har fattat som hon. Den helige Ande som överskuggat henne är ju densamma som inspirerat de heliga orden. Hon vet att hela det gamla förbundet är en enda långt utdragen adventstid. Och att denna omåttliga, universella längtan nu koncentreras i henne. Hon kan inte annat än bäva när hon tänker på att ögonblicket nu är inne för mänsklighetens längtan att uppfyllas och för Guds löften att infrias.

Hennes ”ja” blir hela mänsklighetens svar på Guds kärlek. I henne är Guds dröm om människan redan en konkret verklighet, målet med hela mänsklighetens utveckling är fullbordad i henne, i jungfru Maria är paradiset redan återställt på jorden. Liksom hon bar världens hopp vid Jesu död och begravning är hon bärare av detta mänskliga hopp i dag och i alla tider.