Syndens och nådens djup

Rom 1:1–7, Ps 98, Luk 11:29–32

Herre, låt din nåd ständigt föregå och följa oss, så att vi alltid är beredda att göra det goda.

Syndens mysterium är ett djup hos människan som besvaras av djupet i Guds mysterium, djup ropar till djup, synden matchas av den heliga Treenighetens kärleks mysterium, av Kristi enda offer. Därför säger Jesus att han är större, än Salomo, än Jona, han är större än synden i våra liv och han har makt att utplåna synden och det onda, och förvandla oss i kärlek! Övningen består i dag i av att låta oss dras tillbaka till Gud, och att vi ställer oss i Kristi kärleks ljus!

Jona vänder, trots många hinder, tillbaka till Gud och det är denna rörelse vi hela tiden försöker få kontakt med i Kyrkan, i vår bön och liturgi. Den heliga omvändelsens rörelse.

Först när det blir tydligt att synden står i relation till Gud, kan vi förstå hur det kommer sig att det endast är Gud som kan förlåta våra synder. Det är just detta som Jona-tecknet handlar om, att hela vår existens och vårt liv står i relation till Gud och att omvändelsen till Gud är nödvändig för att inte synden ska leda människan till slaveri, meningslöshet och den eviga döden.

Gud samlar så ett folk från alla folk, språk och kulturer i sin Kyrka och varje gång vi samlas står vi tillsammans med folket i Nineve, för att i sorgdräkt, aska och i ånger över våra synder omvända oss till Gud. Omvändelsen är personlig men samtidigt finns också något gemensamt, tidlöst, sant universellt, som förenar oss med hela skapelsen. I omvändelsen förenas vi verkligen i solidaritet med hela människosläktet och skapelsen.

Vi kallas genom omvändelsen till att återuppbygga gemenskapen med Gud. Denna nåd är personlig och samtidigt gemensam och sant universell. Den gäller hela tillvaron ur alla aspekter, den är konkret och aktiv just här i Eukaristin; för ”här finns något som är förmer än Jona!”

Sonen är sänd av Fadern i den helige Ande för att älska världen tillbaka till sig. Avvisandet av denna rörelse, att inte vilja föras tillbaka till Fadern genom Sonen, i den helige Ande, är synd, en universell synd. Men synden har inte förstört allt och den har dessutom en positiv sida eftersom Guds kärlek vill förvandla den. Sonen, Logos, är inte bara ett skaparord utan också ett frälsarord, ett nådens ord till oss! Lika djupt som människan sjunker i sin synd, ja ännu djupare når Frälsarens ord.