Orden behöver sälta

2 Kor 1:18–22, Matt 5:13–16

Gud, alla goda gåvors givare, ge oss Andens ljus, så att vi ser din väg och villigt vandrar den.

”Ni är jordens salt.” Saltet förstås som den lärjunge som genom sitt exempel och sina ord kryddar andras hjärtan. Vi ska alltså vara salt för varandra. Men det finns många saker i våra liv som gör att saltet kan förlora sin sälta och frågan är då hur vi ska kunna få det salt igen? Därför vill Jesus uppmärksamma oss på hur vi är med andra människor, hur vi talar med andra, vad det är som kommer ut ur vår mun. ”Lägg alltid era ord väl och ge dem sälta; ni måste veta hur ni skall svara var och en” (Kol 4:6). På samma sätt som mat behöver salt så kan inte ett människohjärta smälta ett osaltat eller oförsiktigt ord. Aposteln Paulus skriver att Kristus Jesus som han förkunnar inte var både ja och nej: ”i honom finns bara ett ja”.

Job frågar: ”Vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta?” (Job 6:6). Vi behöver alltid behålla sältan i våra ord och handlingar. I tredje mosebok läser vi: ”Du skall strö salt på alla dina matoffer; saltet som hör till förbundet med din Gud får aldrig saknas i dina matoffer. Till alla dina offergåvor skall du offra salt” (3 Mos 2:13). Saltet är bra på ett mångfaldigt sätt, saltet kryddar maten, dödar maskar, och bevarar födan. Så bevarar förkunnelsen av Guds ord den mänskliga naturen från lasternas maskar och förruttnelse.

Att saltet förlorar sin sälta betyder att en Kristi lärjunge blir oandlig och inte söker Guds närhet i kontemplation, meditation och bön. Det märks då vi blir likgiltiga i våra ord och handlingar. Därför säger Herren: ”Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall ni få det salt igen?” Jo, genom att vi vänder tillbaka till Herren, förblir i hans närhet, i den stilla närvaron. Genom kontemplation, stillhet, inre bön, inre samling, meditation, uppfylls vi av välsmakande välsaltad vishet.

”Ni är jordens salt”, det betyder att världen behöver vårt salt. Om världen blir för världslig, kan kyrkan vara ett salt för världen men om kyrkan blir för förvärldsligad kan inte världen vara salt för kyrkan. Kyrkan måste vara annorlunda, saltet är inte jorden, men saltet är till för jordens hälsa, vår kallelse är att ge oss själva för världens skull, som salt.