Är vi beredda att låta oss förvandlas i mötet med Jesus?

Jon 3:1–10 och Luk 11:29–32

Välsigna vår fastetid, Herre, så att vi genom yttre tukt får glädjen att bära frukt i goda gärningar.

Så vänder vi ännu en gång tillbaka till Gud för att försonas och förenas med honom, med oss själva och med varandra.

”Folk strömmade till”, de hade kommit av olika anledningar, några för att lyssna på Jesus, andra för att se mirakel, eller för att få sin hunger mättad, hälsan återställd eller för att smida onda planer. S:t Bonaventura menar att Jesus här, i ett längre avsnitt (Luk 11:14–14:35), bemöter de som på olika sätt avvisade honom. På ett andligt plan rör det sig just här om personer som inte tror men som döljer det under en mask av att vara seriösa, det är sådana som söker tecken för att tillfredsställa sin egen nyfikenhet. ”Detta onda och trolösa släkte kräver ett tecken” (Matt 12:39), och därför säger Jesus att de inte ska få något annat än Jona-tecknet. Det betyder att alla de tecken som han faktiskt gjorde, som att uppväcka Lasaros eller att han själv steg upp ur graven efter tre dagar i dödsriket, endast har en mening för den som tror, liksom folket i Nineve trodde på Jonas förkunnelse. ”Ty liksom Jona blev ett tecken för folket i Nineve, skall Människosonen bli det för detta släkte”.

Detta släkte är dessutom halvhjärtat i sitt sökande och i sitt lyssnande. Drottningen av Saba var föredömlig när ”hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet, men här finns något som är förmer än Salomo”. ”Här” betyder att Jesus inte var frånvarande utan närvarande mitt ibland folket, eftersom han är den yttersta Närvaron, ja själva Varat, den som är, Ordet som fanns i begynnelsen och som gett upphov till allt som finns till. Salomo var en förgänglig fredsstiftare medan Kristus är en evig Fredskonung, Salomo var vis medan Kristus är själva Visdomen, Salomo var rättvis medan Kristus är Rättvisan själv.

Folket i Nineve omvände sig vid Jonas förkunnelse. Är vi beredda att låta oss förvandlas i mötet med Jesus, vår Fredskonung, Visdom och Rättvisa, i våra attityder, förhållningssätt, tankar, ord och gärningar?.

Så kommer vi i dag med vår synd, vårt avvisande, vår otro, vår ljumhet.Först när det blir tydligt att synden står i relation till Gud, kan vi förstå hur det kommer sig att det endast är Gud som kan förlåta våra synder. Det är just detta som Jona-tecknet handlar om, att hela vår existens och vårt liv står i relation till Gud och att omvändelsen till Gud är nödvändig för att befria oss från syndens slaveri, meningslösheten och den eviga döden.