1 Mos 37:3–4,12–13a,17b–28, Matt 21:33–43, 45–46

Allsmäktige Gud, ge oss helig iver att gå vidare på helgelsens väg och med fullkomlig ånger över våra fel fira den högtid som nu nalkas.

Berättelsen om Josef och hans bröder är en oerhört gripande berättelse om broderskärlek som går förlorad och återvinns, och som visar hur avgörande relationen till fadern är.

Just relationen mellan bröder är ett återkommande tema i Bibeln, både när broderskärleken lever och när den förstörs, släcks, med en koppling till dödens makt. Kain och Abel, brödraparen bland Jesu lärjungar, hemmet i Betania och så vidare.

Som det understryks på flera ställen i den heliga Mässan är vi varandras bröder. Att vi är döpta innebär att vi inte längre lever för oss själva, vi är intimt förbundna med varandra, varje kristen står i ett intimt förhållande med hela kyrkans gemenskap. I bikten försonas vi inte bara med Gud utan också med Kyrkan. Varje lite sak vi gör med kärlek är en form av deltagande i den oändliga försoningsprocessen i Kristus; att förenas helt med honom, i alla hans lidanden, sorger, döden och uppståndelsens glädje.

I Kristi närvaro är människan upplyst med ett nytt ljus så att vi både ser Guds helighet och syndens allvar. Vi nås genom evangeliet av ett budskap som inbjuder oss till omvändelse och skänker oss syndernas förlåtelse.

Dessa gåvor får vi helt och fullt i dopet. Detta sakrament förenar oss med Herrens passion, död och uppståndelse, och ställer hela vårt fortsatta liv under Kristi påskmysteriums insegel. I Mästarens fotspår övar vi nu under fastetiden oss i att förneka oss själva, ta vårt eget kors och delta i Kristi lidanden.

Guds Son blev människa, vår broder, ja alla människors broder. Han som ratades och så blev hela mänsklighetens hörnsten. Hela vår värld är en Guds vingård där vi är satta att odla Kristi universella syskongemenskap, för broderskapet gäller inte endast människor utan allt som Gud har skapat. Men vi får inte glömma bort att vi själva också är föremål för Guds kärlek och barmhärtighet. När vi inser och ibland får erfara Guds kärleks extatiska kraft, så överskrids allt som gör oss till varandras främlingar, i en allas förening med alla.