Kyrkans första helgon, en brottsling

2 Sam 5:1–3, Kol 1:12–20 och Luk 23:35–43

Allsmäktige, evige Gud, som i din älskade Son, världsalltets konung, har velat sammanfatta allt, låt hela skapelsen, befriad från tomhetens välde, tjäna ditt majestät och utan ände lova dig.

Denna sista söndag under det liturgiska året är tillägnad Kristus, världsalltets Konung. Låt oss be att hans eviga rike ska tas emot och allt ledas tillbaka till Fadern, ursprunget och slutmålet.

Kristus är världsalltets konung, den eviga mönsterbild varigenom allt har blivit skapat, han är det Logos som är inskrivet i allt och som ger mening och logik åt allt. Han är den förlorade mittpunkten, som återfinns genom mötet mellan korsets horisontella och vertikala linjer och som löser världshistoriens geometriska problem. Kristus är vändpunkten i utgåendet från Fadern och återvändandet till Fadern, ett centrum som både delar upp och förenar.

Så har också historien blivit frälst genom Kristus Konungen, tiden har i honom blivit din och min frälsningshistoria. Det som sker vid Jesu kors visar hur allt leds tillbaka till Fadern: "Idag skall du vara med mig i paradiset.” Denna fruktansvärt brutala och förnedrande situation omges av en oerhört stark atmosfär av närvaro, kärlek, mening, tröst, hopp. Scenen runt Jesu kors är en bild av hur Gud samlar alla till sin familj, tillsammans med jungfru Maria, med Johannes men också med brottslingar. Ja, den botfärdige rövaren på korset är en brottsling och samtidigt kyrkans första helgon, eftersom han är den ende i evangelierna som får höra Jesu ord: "Idag skall du vara med mig i paradiset.” Löftet ges till en dödsdömd förbrytare, och löftet ges från en som själv är dödsdömd. Här ser vi hur Guds rike styrs från korset av Kristus Konungen. Han som hänger mellan himmel och jord, avklädd all mänsklig värdighet, han regerar på detta sätt, från korset. Han drar alla syndare till sig, alla som likt den botfärdige förbrytaren ångrar sig, och sätter Jesus till kung i sitt liv: "Jesus, tänk på mig, när du kommer med ditt rike." Och hans bön besvaras: "Idag skall du vara med mig i paradiset."

Det som sker här föregriper domens dag, då allt, till sist, när kärleken sagt sitt, kommer att sammanfattas i Kristus, världsalltets Konung och Gud blir allt, i alla, överallt. Domen är därför den stora befrielsen, då allt kommer att bli klart, då vi äntligen kommer att förstå oss själva och alla andra kommer att förstå oss, liksom vi förstår dem, och som Gud förstår allt.

Vi ber därför om att få dö en salig död och att vi, liksom den botfärdige rövaren, en dag ska föras av änglarna till paradiset och få det eviga livets segerkrans.