Guds kärlek ett botemedel vårt högmod.

Evige Fader, du som först har älskat oss och tagit oss till dina barn, låt oss i Kristus nå den sanna frihet och det arv som du berett åt oss långt före världens skapelse.

1 Kor 9:16–19,22–27, Ps 84, Luk 6:39–42

Vi ber om Guds hjälp så att vi lär oss att älska oss själva och kan se med hans ögon på oss själva och den värld vi lever i.

”Kan väl en blind leda en blind?”, ”ta först bort bjälken ur ditt öga”. Jesus är mycket allvarlig eftersom detta hotar att ödelägga hela livet, fåfängan i att anse sig vara förmer än andra. Denna varning träffar alla. Ingen kan säga att han eller hon aldrig riskerar att sätta sig själv över någon annan. Högmodet märks när vi är upptagna med de andras liv istället för att se på oss själva, när vi undervisar andra istället för oss själva. Aposteln Paulus säger: ”Du tror dig om att vara en ledare för blinda, ett ljus för människor i mörker, en fostrare för oförståndiga, en lärare för omogna … Du undervisar alltså andra men inte dig själv” (Rom 2:19–21). Blinda ledare leder människor ner i fördärvet och S:t Bonaventura pekar ut Lucifer som som alla blinda ledares ledare: ”Det enda han önskade var att leda andra, och alla som följde honom föll i gropen: ”Hur har du inte fallit från himlen, Lucifer, du som en gång förkunnade gryningen! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du som tvingade ner folken på knä!” (Jes 14:12).

”Lärjungen är inte förmer än sin lärare, men när han är fullärd blir han som sin lärare”. Det finns alltså något att lära sig, så att vi blir fullärda, som Kristus själv, som inte kom för att bli tjänad utan för att tjäna (Matt 20:28). Genom frivillig lydnad imiterar vi exemplet för ett fullkomligt liv. Jesus Kristus ger sig själv som ett exempel då han tvättar lärjungarnas fötter. ”Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva” (Fil 2:3).

Jesus ger en lektion i hur vi ska hantera högmodet. ”Varför ser du flisan i din broders öga, när du inte märker bjälken i ditt eget?”. Den stoltes är orättvis: ”Låt mig ta bort flisan ur ditt öga”. Han låtsas vara rättfärdig och tillrättavisar alla, så att han i jämförelse med andra ska framstå som mer helig. I tankarna anser den högmodige att den andres fel är större än hans egna, tankarna mäter orättvist. Han rättfärdigar sig själv  och dömer sin nästa. Han betonar de yttre handlingarna, som han tror sig se hos andra men försummar det inre livet som borde betonas och odlas.

Det mest hälsosamma är då att förlåta de andra och att rannsaka sitt eget sätt att tänka om andra. Det är att älska sig själv först, så att vi prioriterar vårt eget andliga liv, tar hand om oss själva, innan vi börjar lägga oss i andras liv. Då får vi ett öga som ser klart och som verkligen kan hjälpa den andre.